Det är svårt att sammanfatta alla turer inom socialdemokratin i Pajala under det senaste året.
Men en sak är säker: Den socialdemokratiska arbetarekommunen och partiets kommunfullmäktigegrupp befinner sig inte bara i otakt med varandra.
Sprickan är nu total.
Partiets medlemsmöte 16 januari valde att nominera Ulrica Hammarström som socialdemokratisk kommunalrådskandidat efter avgående Harry Rantakyrö.
Men partiets fullmäktigegrupp gick på en annan linje. När frågan behandlades vid måndagens kommunfullmäktigesammanträde valde gruppen istället att stödja Jan Larsson.
Den som vill kan med rätta beskriva det som att fullmäktigegruppen kört över det egna partiets kandidat och struntar i medlemmarnas åsikt.
Men det är faktiskt lika korrekt att säga att fullmäktigegruppen bara följt folkviljan i valet 2014 och förvaltat sina mandat som folkvalda. Till skillnad från Ulrica Hammarström är Jan Larsson och övriga S-ledamöter i kommunfullmäktige folkvalda och prövade i ett allmänt val.
Jan Larsson stod på Socialdemokraternas valsedel 2014 och valdes in i kommunfullmäktige. Det gjorde inte Ulrica Hammarström.
Därför är det inte helt enkelt att reda ut den demokratiska matematiken. Den är inte glasklar ens för en van politisk bedömare.
Läget är förvirrat, minst sagt.
Både Hammarström och Larsson har demokratisk legitimitet men på olika sätt.
97 personer, en klar majoritet, röstade på Hammarström istället för Larsson vid partiets nomineringsmöte.
Å andra sidan: I valet 2014 röstade hela 1867 personer på valsedeln med Jan Larsson och övriga S-kandidater.
Klart är under alla omständigheter att den här historien skadar den lokala socialdemokratin.
Interna socialdemokratiska motsättningar brukar aldrig leda till goda valresultat.
Titta bara på hur det gick i Boden i valet 2002. Långvariga interna S-bråk bäddade för ett maktskifte och gjorde Olle Lindström (M) till en vinnare.
I Boden krävdes en lång process och ett stort engagemang från den socialdemokratiska partiledningen för att vända utvecklingen.
Håkan Juholt, då biträdande partisekreterare, deltog vid kurser och konferenser för att överbrygga motsättningarna inom S i Boden.
Klassiskt är ögonblicket när Juholt tog en penna, drog ett streck i golvet och frågade vilka av de närvarande som ville kliva över strecket och hänga med in i framtiden.
Alternativet var att stå kvar bakom strecket och fortsätta älta alla gamla surdegar.
Det var ett försoningsarbete som tog tid och energi. Men det gav resultat.
S i Boden enades internt och lyckades även återvinna förtroendet hos den breda allmänheten.
Sannolikt behövs en liknande insats i Pajala. Det känns som de lokala partiaktivisterna kört fast och har svårt att hantera sin kris på egen hand.
Det börjar dessutom bli bråttom. Om bara 20 månader är det val på nytt. Då gäller det att partiet är redo för mötet med väljarna.
I valet 2014 röstade 46 procent av Pajalaborna på Socialdemokraterna.
Det är svårt att tro att partiet kommer att nå ett lika starkt valresultat 2018 om dagens motsättningarna fortsätter att bestå.