I början av året röstade en majoritet i Europaparlamentet för att införa ett nytt socialt protokoll för att skydda löntagarnas rättigheter samt för ”en social pelare” för att stärka välfärdspolitiken i EU.
Det var emellertid inte alla som gillade beslutet. Europaparlamentarikern Gunnar Hökmark (M) röstade emot.
Man ska kanske inte förvånas. Socialpolitik och arbetsrätt har aldrig varit Moderaternas starkaste grenar.
Men ställningstagandet förbryllar ändå med tanke på att stora delar av borgerligheten i EU nu går i en annan riktning och vill stärka den sociala dimensionen i EU.
EU-kommissionens ordförande, kristdemokraten Jean Claude Juncker, argumenterar mycket bestämt och övertygande för att de sociala frågorna måste stå i centrum för EU:s arbete.
Han, i likhet med en växande opinion, inser att det europeiska samarbetet inte bara kan handla om att underlätta för kapitalet och storföretagen.
Tveklöst har EU medverkat till att höja levnadsstandarden för folkflertalet i Europa. Men det är inte alla som fått del av tillväxten.
Finanskrisen 2008-2009 har fått långtgående konsekvenser i form av långtidsarbetslöshet, hög ungdomsarbetslöshet och växande fattigdom i delar av Europa. Alltför många människor och regioner har halkat efter.
På sina håll har det gett vind seglen för populistiska och högernationalistiska partier som vill skrota hela EU-samarbetet.
Därför borde det ligga i alla EU-vänners intresse att bygga en stark social pelare i EU.
Fler européer måste känna att EU gör skillnad och bidrar till att förbättra deras liv.
Villkoren för vanliga medborgare och löntagare måste stå i fokus. I annat fall undergrävs den gamla fina EU-tanken.
I debattartiklar försöker emellertid Hökmark att skrämmas och beskriva den sociala pelaren som ett ingrepp i Sveriges nationella beslutanderätt.
Men den sociala pelaren handlar bara om att rekommendera miniminivåer för social rättvisa, lika lön mellan män och kvinnor, lön under föräldraledighet och rätt till pension.
Den kommer inte att hindra Sverige från att hålla sig med generösare sociala villkor.
En social pelare är framför allt viktig för att kunna ställa tuffare krav på Bulgarien och Rumänien att förbättra de sociala villkoren för medborgarna i dessa länder.
”Målet är att stoppa den nedåtgående spiralen mot allt sämre löner, anställningsvillkor och växande populism inom unionen”, som Marita Ulvskog (S) skriver i tidningen Arbetet 24 maj.
Glädjande nog finns det andra delar av den svenska borgerligheten som resonerar klokare än Hökmark och hans partivänner.
1 juni meddelade partiledaren Jan Björklund att Liberalernas partistyrelse ställt sig positiv till förslaget om en europeisk social pelare.
”Marknadsekonomi som ger människor förutsättningar för egen försörjning ska kombineras med sociala trygghetssystem – det är det som är socialliberalism”, argumenterade Björklund i Dagens Nyheter.
Det är ett välkommet besked – och en bra utgångspunkt för framtiden.
Ett samarbete mellan socialdemokrati och socialliberalism kan bli fruktbart. EU måste helt enkelt leverera mer till fler.