Ett av de vackraste ögonblicken under 2016 var när företrädarna för S, MP, M, C och KD kramade om varandra efter att ha gjort upp om energipolitiken.
Det var en historisk överenskommelse som skänker en stabilitet och långsiktighet åt energipolitiken som är bra för både enskilda hushåll och svenskt näringsliv.
Det var olyckligt när regeringen Reinfeldt drev igenom sin kärnkraftslag med bara futtiga två rösters marginal i riksdagen våren 2010.
Sådana osäkra och knappa majoritetsförhållanden noteras givetvis av alla intressen – i synnerhet de som planerar stora investeringar i nya energisystem.
Därför är det till fördel för både människor och företag att det finns fasta och långsiktiga spelregler, som gäller oavsett om det är Stefan Löfven eller Anna Kinberg Batra som håller i styråran i regeringskansliet.
Det innebär att både individer och bolag vet att grunden för deras investeringskalkyler inte förändras vid eventuella maktskiften.
För ett län som Norrbotten är den breda överenskommelsen dessutom extra betydelsefull.
Få regioner är lika beroende av en fungerande energipolitik. Länet rymmer en rad tunga elintensiva industrier.
Utan trygghet i energiförsörjningen och rimliga elpriser funkar inte SSAB, LKAB, pappersbruken i Piteå och Kalix, eller de nya serverhallarna i Luleå och Boden.
Av det skälet är det bra även från regional synpunkt att det inte råder osäkerhet om den långsiktiga energipolitiken.
För Stefan Löfven personligen är givetvis energiöverenskommelsen en fin fjäder i hatten.
Redan som ordförande i IF Metall talade han sig varm för vikten av en bred energiuppgörelse. Som statsminister har han nu medverkat till en sådan.
Men det viktiga är inte den personliga framgången för Löfven. Framför allt är det en vinst för Sverige som välfärd- och industrination att det finns stadga i energipolitiken.
Självklart kan den som vill hitta angreppspunkter i överenskommelsen – till exempel muttrar liberala Dagens Nyheter surt i en ledare 11 januari.
Men i en sådan här bred politisk lösning kan inte alla få igenom allt som de vill. Det handlar om fem olika partier – med skilda intressen och hjärtefrågor – som kompromissat och kommit överens.
Nu finns emellertid en klar och tydlig kompassriktning inför framtiden.
Ett av de viktigaste målen är hundra procent förnybar elproduktion 2040, ett annat är att Sverige ska ha 50 procent effektivare energianvändning 2030 jämfört med 2005.
Bland annat är partierna eniga om att avveckla effektskatten på kärnkraftsel under två år. Det ska finansieras med höjd energiskatt.
Sakta men säkert omsätts nu uppgörelsen även i konkreta åtgärder. I förra veckan presenterade energikommissionen tolv skarpa förslag och 30-talet bedömningar.
Totalt 260 (en stabil majoritet) av riksdagens totalt 349 ledamöter står bakom inriktningen.
Det betyder som nu planerar större energiinvesteringar inte längre behöver känna oklarhet om vad som gäller för framtiden. Energipolitiken har slutat att svaja.