Ledare: Facebook - en succé

En halv miljard människor är med i Facebook Den sociala sajten har gått från noll till 500 miljoner på sex år. Eller ett annat sätt att beskriva det: det går tvåtusen Facebookanvändare på varje norrbottning.
Varför är Facebook så poppis? Ja, man kan hålla kontakt med vänner, söka upp gamla skolkamrater, gå med i grupper som vill rädda sälarna och stoppa uranbrytning, få kontakt med andra människor fyra en morgon då det inte går att sova.

Säger man att Facebook kommit för att stanna är man ute på hal is. Det är troligt att nya sociala medier kommer att ta överhanden, sådana som är trendigare. I den digitala världen går det snabbt upp men fallet kan också bli stort. Den som är med i Facebook är inte lika trogen som den Svenska Dagbladet-läsare som abonnerat på tidningen sedan 1952.
Men att säga att de sociala medierna kommit för att stanna är tämligen riskfritt. Internet blev inte en fluga och de sociala medierna har en framtid.
Risken kan vara att sidorna blir alltmer kommersialiserade. Många företag har redan insett vikten av att vara med i Facebook. Det finns grupper av typ "Vi som älskar Gunbritts frisering i Vansbro" men det stora hotet kan vara de mer sofistikerade metoderna för att nå köpare. Den som är intresserad av friskvård kan få hem reklam för vitlökskapslar, motionscyklar och sesamfrön. Man designar varje utskick och placerar in användare i olika målgrupper. Många som värnar sin integritet kan dra sig undan från sociala medier eller bara besöka icke-kommersiella platser. De som ansvarar för sociala medier är medvetna om det: det handlar om en avvägning mellan det kommersiella och den personliga integriteten.

Mycket kring internet handlar om frihet från statliga ingripanden. Mer sällan talar man att stå fri även mot kommersiella intressen.
En del hävdar att politiken blivit smutsigare. De som vill sprida negativa budskap om motståndare har ett bra verktyg i Internet. På tidningar finns ansvariga utgivare som ansvarar för allt som trycks. I cybervärlden är ansvaret otydligare. Många diskussionsgrupper innehåller kränkande omdömen som aldrig skulle publiceras i en papperstidning. När vanliga tidningar skriver att "en man i femtioårsåldern från Luleå" är misstänkt för brott så kan olika hemsidor presentera namn och ibland bild. Risken är förstås att "vanliga" medier i jakten på fler läsare tar efter internetvärlden.

Internet och de sociala medierna kommer att expandera ytterligare. Förmodligen kommer mediavanorna och de traditionella medierna att känna av det. Det gäller att i olika sammanhang trycka på så att man vårdar etik och tar hänsyn, att ansvaret för det som publiceras blir tydligare och att brottslighet av olika slag bekämpas.
Jo, jag är med i Facebook men tycker det är roligare att träffa barnbarnen, live.



Peter Swedenmark