Efter valet 2014 fick Sverige och världen sin första feministiska regering någonsin.
Jämställdhetsambitionerna är inte tomma ord. De märks i statsbudgeten, utrikespolitiken och Stefan Löfvens regeringsförklaring. Några exempel:
- Grundnivån i föräldraförsäkringen höjs. En tredje ”pappamånad” införs.
- Underhållsstödet för ensamstående föräldrar höjs.
- Heltid ska vara norm på arbetsmarknaden – deltid en möjlighet.
- Lönekartläggningar ska genomföras för att minska löneskillnaderna mellan män och kvinnor.
- Våldtäktslagstiftningen ska ses över. Straffet för grova sexualbrott ska skärpas.
I Svenska Dagbladet berättar även finansminister Magdalena Andersson (S) om att regeringen nu inleder ett arbete med jämställdhetsbudgetering.
”Den ekonomiska politiken ska användas för att bidra till att öka jämställdheten i samhället”, skriver hon bland annat.
Enligt World Economic Forum är Sverige redan världens fjärde mest jämställda land. Men regeringen tänker inte nöja sig med det.
Verkligheten ger ett dystert besked. Även om Sverige nått långt finns det fortfarande stora orättvisor mellan män och kvinnor, till exempel i löne- och arbetsvillkor.
LO:s och Kommunals rapporter visar att många kvinnliga arbetare sliter ut sig i förtid. 45 procent av alla kvinnliga arbetare har ont i axlar och armar varje vecka. Över 40 procent har ryggvärk.
Det visar att det fortfarande finns massor kvar att göra.