Fler offer än i Burma och Kina

Just nu lider vi med Burma och Kina efter naturkatastroferna men allt tyder på att Darfurtragedin är mer omfattande.

Foto:

Ledare2008-05-20 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Med jämna mellanrum brukar politiska ledare i västvärlden tala om behovet av att satsa på Afrika. Till en del handlar det om att betala igen en enorm skuld som länder i väst har till den utsugna världsdelen. Till en del handlar det också om att öppna nya marknader. Om det som hänt i delar av Asien också kan ske i Afrika kommer det att ge effekter på börsen i alla västländer.
Men mycket av talet om att satsa på Afrika stannar vid ord.
Dessutom är inte bilden av Afrika entydig, lika lite som bilden av Europa är det. Skillnaden i levnadsnivå mellan Moldavien och Norge är enorm, likaså mellan det expansiva oljelandet Angola och det urfattiga Burkina Faso.

Det mest angelägna just nu är att lindra den akuta nöden i och omkring Darfurprovinsen i Sudan. Sedan många år pågår en väpnad konflikt i det geografiskt enorma området; Darfur är fem gånger större än Norrbottens län.
När befolkningen i Darfur protesterade mot att regionen marginaliserades svarade regimen med att beväpna den lokala arabiska milisen, janjaweed, som svarat för många illdåd mot civila.
Dessutom har regeringen satt in bombflyg mot rebeller och civila i regionen.
Man räknar med att omkring 300 000 människor har dödats. Minst två miljoner har tvingats fly från sina hem, många till grannlandet Tchad.
Just nu lider vi med Burma och Kina efter naturkatastroferna men allt tyder på att Darfurtragedin är mer omfattande. Och vinden har mojnat i Burma och marken skälver inte längre i Kina - men i Darfur fortsätter människor att dödas.

"De nära förbindelserna mellan USA och de politiska ledarskapen i Nigeria och Ekvatorialguinea är diplomatiskt motbjudande men inte hälften så tvivelaktiga som de mellan Kina och regeringen i Sudan", skriver den amerikanske professorn Vijay Prashad i en analys av Afrikapolitiken.
Konflikten i Darfur handlar inte enbart om en kamp mellan olika grupper i landet utan också om en kamp mellan stormakterna USA och Kina. Det finns olja och uran under sanden.
Både stormakterna förbrukar stora mängder olja och arbetar nu för att säkra den framtida tillförseln.

Kinas aktiva stöd till regimen i Sudan är mycket anmärkningsvärd. Det är långt från det maoistiska budskapet "Det är rätt att göra uppror". De som gör det i Darfur riskerar att dödas av kinesiska vapen.
Peking agerar utifrån en cynisk säkerhetspolitisk strategi. Fallet Sudan är tyvärr inget undantag.

Om valet i USA leder till att demokraterna vinner kan det bli en djupgående omprövning av politiken i Afrika. Särskilt då om Barack Obama blir den som får flytta in i Vita huset.
Han har kunskaper om och kontakter med Afrika som lovar gott. Med John McCain lär det i sort bli en fortsättning av Bushadministrationens inkompetenta politik.

En svensk styrka finns nu på plats i Tchad, bland annat för att skydda flyktingarna som kommer från den sudanesiska provinsen. Det är en bra insats.
Den förre utrikesministern Jan Eliasson fortsätter det svåra medlingsarbetet, samtidigt som en av gerillarörelserna senast i söndags hotade med fullt krig i hela landet.
Risken finns att en konflikt snabbt växer till ett svårbemästrat regionalt krig. FN måste få en starkare roll och de små nationerna kan gemensamt försöka pressa de stora till insatser som gynnar freden.
I dag är krigsherrarna starka och FN svagt. Att ändra på det är en av de stora uppgifterna i världspolitiken.