I veckan släpptes samtliga dokument från Panamaläckan. Svenska Dagbladets genomgång visade att Stockholm hade flest adresser med kopplingar till skatteplaneringen – och allra flest hade Stockholms traditionella överklasstadsdel Östermalm.
Det är ett samhällsproblem, utanförskapet på Östermalm. De fuskar och bidrar inte till samhället, samtidigt som de lever på bidrag (hela 17,9 procent av alla vuxna på Östermalm använde sig av RUT-avdraget 2013).
Men att just Östermalm gömmer sina tillgångar i skatteparadis är inte förvånande. Visserligen är det möjligt att det inte är representativt för var skattesmitarna bor egentligen – men försvaret är så löjligt dåligt: för att försvara överklassens symboliska och reella högborg, skulle man behöva säga att det här faktiskt bara är uppgifter från en enda advokatbyrå i ett av alla skatteparadis.
Det finns många, många fler advokatbyråer i många, många fler skatteparadis.
Mossack Fonseca, advokatbyrån som hjälpt skattesmitarna att skapa brevlådeföretagen i Panama, är inte ens störst med detta, de är bara fjärde störst.
Trots att det här är en enorm läcka med proportioner man knappt kan tänka sig, är det fortfarande en minimal del av allt fusk vi fortfarande har att upptäcka.
Om andra skatteparadis uppdagas kanske det är något annat segregerat höginkomstområde som dominerar bland skattesmitarna.
Men de kommer aldrig påpeka att Östermalms dominans bara är ett enskilt fall av många, för de håller varandra om ryggen och golar inte.
Till och med från Skatteverkets ledning kunde vi se överdirektören Helena Dyrssen tipsa sin nära vän om att hans skatteuppgifter skulle uppmärksammas – en vän från deras tid som moderata statssekreterare, vilket visar att det når ända in i maktens korridorer.
I Sverige betalar vi skatt för att använda de pengarna till något som gynnar samhället.
Vi betalar också procentuellt mer skatt när vi tjänar bra än när vi tjänar dåligt, som en utjämnande effekt.
Men det här organiserade fuskandet har motsatt effekt – det gör de rika rikare, och de fattiga fattigare.
Även om all skatteplanering inte är olaglig är det tyvärr också en del av problemet: det är helt enkelt lätt och lagligt att slippa skatten, bara du är rik nog.
Det är de fattiga som idag målas ut som fuskare och utsugare, men de rika skattefuskarna visar att man kan stå utanför samhället, slippa det gemensamma ansvaret och ändå öka sin egen förmögenhet och utöva enorm makt på samhället – makt vi andra bara kan drömma om.