Mycket i svensk politik kretsar just nu kring diskussionerna om regeringsfrågan.
Men det sker också annat av inrikespolitisk betydelse. Ett exempel är debatten om arbetsmarknadspolitiken.
I en debattartikel i Expressen 19 oktober går Liberalernas Gulan Avci (som ibland nämns som tänkbar efterträdare till Jan Björklund) till hårt angrepp mot regeringens jobbpolitik.
Hon påstår att regeringen gömmer undan människor i ”låtsasjobb”. Det heter att de så kallade extratjänsterna är ”dyra och ineffektiva”, skapar ”inlåsningseffekter” och ”tränger undan riktiga jobb”.
Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) ger dock svar på tal 23 oktober.
Hon konstaterar att extratjänsterna inneburit att 15 000 långtidsarbetslösa och nyanlända har fått in en fot på arbetsmarknaden. De får en kollektivavtalsenlig lön och utför meningsfulla arbetsuppigfter.
”Det innebär fler vuxna som kan trösta och hjälpa i skolan och fler som har tid för våra äldre inom äldreomsorgen”, konstaterar Ylva Johansson.
Hon reagerar också starkt mot det borgerliga snacket om att socialdemokratisk jobbpolitik bara handlar om att ”hittepåjobb och pysselsättning”.
”Antalet subventionerade anställningar var färre efter mandatperioden än när jag tillträdde som arbetsmarknads- och etableringsminister. Faktum är att hela sysselsättningsökningen under den gångna mandatperioden har varit osubventionerade jobb. Antalet sysselsatta ökade med 300000 personer medan antalet subventionerade anställningar minskade”, skriver hon.
Både Arbetsförmedlingens statistik och SCB:s arbetskraftsundersökning (AKU) understryker påståendet.
Den svenska arbetsmarknaden har utvecklats åt rätt håll även under det senaste året – efter fyra år av rödgrönt styre.
”Antalet sysselsatta i åldern 15-74 år var 5 119 000 i september 2018, icke säsongrensat, vilket är en ökning med 67 000 jämfört med september 2017. Antalet fast anställda ökade med 71000 till 3 868 000”, lyder sammanfattningen i den senaste AKU:n.
Med andra ord: Antalet ”riktiga jobb” ökar under den rödgröna regimen. Investeringar i infrastruktur, förnybar energi, bostäder, vård, skolor och omsorg har bidragit till nya jobb i både privat och offentlig sektor.
Men det gäller också att förstå att denna jobbtillväxt inte är lösningen för alla.
Det finns grupper som har svårt att hävda sig på den ordinarie arbetsmarknaden och måste bli föremål för extraordinära insatser.
Därför behövs olika former av subventionerade anställningar – gröna jobb hos Skogsstyrelsen, lönebidragsanställningar i föreningslivet, extratjänster på äldreboenden, beredskapsarbeten och liknande lösningar.
Det är sant att sådana arbetsmarknadsåtgärder kostar en slant för skattebetalarna.
Men det är rimligen bättre att långtidsarbetslösa erbjuds aktiva insatser än att de blir en del av ett permanent bidragsberoende utanförskap.
Det är – trots allt – bättre att människor har en bidragsanställning som vaktmästare eller administratör hos en idrottsklubb än att de gör ingenting alls.
Därför borde Gulan Avci och hennes partikollegor lägga den förenklade borgerliga marknadsretoriken åt sidan.
Marknaden är bra på mycket. Men marknadslösningar är inte svaret på allt och för alla.