För mig börjar berättelsen om det moderna Luleå med legendariske Sven Köhler.
När nyårsklockan ringde ut 1985 lämnade Köhler posten som kommunstyrelsens ordförande i Luleå. Han kunde blicka tillbaka på en tuff men framgångsrik tid.
Stålverk 80-kraschen 1976 var ett bakslag som kunde ha knäckt vilken politiker som helst.
Luleå kommun hade investerat totalt 328 miljoner kronor för att möjliggöra stålverksbygget. Men av detta projekt blev intet.
Luleå, Norrbotten och Sven Köhler reste sig dock. Inriktningen blev att utveckla nya verksamheter och bredda näringslivet.
Mer än någon annan förkroppsligar Sven Köhler 1970- och 1980-talens förnyelse av Luleå. Han fick vara med om hur staden gick från järnbruk till hjärnbruk.
Luleå Tekniska Högskola etablerades, växte och uppgraderades så småningom till universitet. I dag är det en av länets viktigaste basnäringar.
Sven Köhler odlade ständigt kontakter i myndigheter, departement och näringsliv.
I samarbete med gamle kommunikationsministern Curt Boström såg han till att Kallax fick en ny flygterminal 1984.
Dåvarande finansministern Kjell-Olof Feldt var inte glad åt satsningen som kostade statskassan 110 miljoner kronor, men den innebar ett lyft för flyget i norr.
Luleå Airport har utvecklats till landets femte största flygplats och hade hela 1,1 miljoner passagerare under 2014.
Det finns även skäl att påminna om Köhlers starka kulturengagemang. Det fanns faktiskt en lokal kulturpolitik före kulturhusinvigningen 2007.
Till exempel var Köhler med och tog de första spadtagen till teaterhuset i Norra hamn i mitten av 1980-talet.
En länga med fallfärdiga hamnmagasin förvandlades till en modern och ändamålsenlig kulturbyggnad.
Köhler var självfallet inte ensam. Det var många som hjälptes åt att bygga det nya Luleå. Politik är alltid ett lagarbete.
Men Köhler stod i spetsen och personifierade en god socialdemokratisk politik som förenade satsningar på näringsliv, tillväxt, infrastruktur, utbildning, kultur och generell välfärd.
I samma anda har även hans efterträdare verkat – Folke Bladfors, Kjell Mickelsson, Ulla Ölvebro, Karl Petersen och nu Yvonne Stålnacke.
De har alla gjort rejäla dagsverken – från morgon till kväll.
De har ägnat förmiddagarna åt jobb, näringspolitik, tillväxtfrågor och sådant som skapar mer pengar i kommunkassan.
Sedan har eftermiddagarna använts för att fördela pengarna så rättvist som möjligt till skolor, omsorg, kultur, fritidsliv och annat.
S-kommunalråden har aldrig sagt kultur eller tillväxt, utan både och. En bra stad rymmer både framgångsrika företag och ett rikt kulturliv.
I det avseendet finns heller ingen skillnad i dag. Yvonne Stålnacke sammanfattade budskapet på följande sätt i Socialdemokraternas valprogram 2014:
”Mitt trygga Luleå, är ett Luleå där alla känner sig hemma. Ett Luleå med mångfald och tolerans, där vi har ett blomstrande näringsliv, en fritid full med aktiviteter, där våra barn trivs i skolan och klarar den med glans.”
Det är ett varmt och inkluderande budskap som står i bjärt kontrast till det slappa snacket om att det råder lokal kulturskymning och att Luleå blivit kallare.
I och för sig förstår jag dem som blir besvikna när en satsning som Dansens Hus skjuts på framtiden.
Men i kommun- och landstingsbudgetarna finns inte pengar till allt och alla. Det står ingen sedelpress i stadshuset.
Beslutet betyder ju inte heller att Luleå kommun eller landstinget slutat satsa på kultur. Tvärtom. Ambitionerna är fortsatt höga.
Faktum är att Luleå satsar mer än tidigare på kulturen.
Det sker en uppräkning av kulturnämndens budget för både 2015, 2016 och 2017. I år satsar Luleå kommun nästan 106 miljoner kronor på kulturen.
I början av september öppnade till exempel Kulturcentrum Ebeneser – en ny fin mötesplats för kultur- och föreningsliv.
Alla i den lokala ankdammen uppskattar förvisso inte det som sker. Men många utanför kommunen är imponerade och tittar med avund på utvecklingen i Luleå.
Under onsdagen fick Stålnacke och kommunalrådskollegan Niklas Nordström till exempel ta emot utmärkelsen som ”Årets tillväxtkommun” vid SKL-kongressen i Karlstad.
Motiveringen lyder:
”Luleå kommun är uppstickaren i norr som framgångsrikt kombinerar kontinuitet och förnyelse. Förflyttningen från järn- och stålstad till kunskaps- och IT-stad med ett växande tekniskt universitet, skapar en bra grogrund för fortsatt tillväxt. I samverkan med regionen siktar Luleå på en stark internationell attraktionskraft, vilket redan har lett till flera internationella etableringar. Ett visionärt politiskt ledarskap, och en målmedveten bostadspolitik och samhällsplanering gör Luleå till en kommun som bygger för framtiden’.
Det är ett gott betyg åt det lokala S-styret.
Det betyder inte att det saknas problem eller utmaningar inför framtiden. Skolstrukturen och lärarbristen är ett exempel.
Men svartmålningen av den nuvarande S-ledningen saknar grund.
I det stora hela är Luleå ett mycket välskött pastorat. Firma Stålnacke & Nordström gör ett bra jobb.