Finansminister Anders Borg (M) har försökt skaffa sig en image som rikshushållare, en politiker som alltid har ordning och reda i finanserna.
Men Borgs ekonomisk-politiska trovärdighet fick sig en ordentlig törn strax före jul.
Ekonomistyrningsverkets siffror visar att det statliga budgetunderskottet har vuxit kraftigt under Anders Borgs år vid makten.
- 2006 efterlämnade Göran Persson och den socialdemokratiska regeringen ett överskott på 65 miljarder kronor.
- 2014, efter åtta år med Borg, pekar Ekonomistyrningsverkets siffror på att det kommer att bli ett underskott på 87 miljarder kronor.
”Anders Borg skötte sig bra under finanskrisen. Men nu känner man inte igen honom. Det är en ny Anders Borg, som istället för att hålla ordning och hålla sig till budgetreglerna börjar darra på manschetten och släppa taget”, säger Magdalena Andersson, Socialdemokraternas finansministerkandidat, i Aktuellt i Politiken.
Man kunde förstå om Borg och borgarregeringen underbalanserar budgeten ett år för att finansiera långsiktiga investeringar i skolor, bostäder, järnvägar, forskning och annat som bygger Sverige starkt.
Men det växande gapet mellan statens inkomster och utgifter hänger ihop med något helt annat. Det är ofinansierade skattesänkningar som gröper stora hål i statsbudgeten.
År efter år har borgarregeringen prioriterat sänkt skatt. Sedan regeringsskiftet 2006 har skatterna sänkts med närmare 140 miljarder kronor.
Samtidigt ser vi problemen i skolorna, med bostadsförsörjningen, längs landets järnvägar, på E10...
Ökad privat konsumtion har helt enkelt gått före omsorgen om våra gemensamma samhällsangelägenheter.
Det är en filosofi som är som att kissa i byxorna. Det värmer för stunden men blir obehagligt efter ett tag.
Annorlunda uttryckt: Den som har jobb och en trygg inkomst kan glädja sig åt ännu ett jobbskatteavdrag och pengar till en ny Thailandsresa.
Men det vore bättre för samhället och Sveriges framtid om vi i stället använde dessa pengar till investeringar i bättre utbildning och fungerande tåg.
Alla finansministerkandidater, inklusive Magdalena Andersson, borde lyssna på Bill Clintons gamle finansminister Larry Summers.
”Nu när räntorna är historiskt låga borde stater som har möjlighet passa på att öka investeringarna i infrastruktur, utbildning och forskning genom lånefinansiering”, sa Summers vid toppmötet i Davos häromveckan.
Med andra ord: Det är inte fel att lånefinansiera långsiktiga samhällsinvesteringar.
Att öka den statliga upplåningen för att täcka upp för en ofinansierad skattepolitik är dock inte särskilt välbetänkt.