När Almedalen slutar tar Kirunafestivalen vid. Jag tror att det säger något om vår samtid.
Först samlas politiker, lobbyister och journalister i Visby för att diskutera de stora problemen i samhället. Sedan träffas vanligt folk och gör samhället lite bättre i verkligheten.
Nej, jag tänker inte göra den enkla poängen att Almedalen bara är ett enda dyrt vinindränkt mingel. För så är det inte.
Det är en demokratisk arena där civilsamhälle, näringsliv och beslutsfattare möts för viktiga samtal. En hel del knutar kan lösas upp när alla är på samma plats samtidigt.
Det där nattliga festandet och vindrickandet är mest något för lobbyister och sådana som inte vet hur politiskt påverkansarbete på går till. De allra flesta som åker till Almedalen jobbar hårt hela veckan, om än i en avslappnad och vacker miljö.
Jag är inte där i år så jag passar på att scrolla programmet till Kirunafestivalen och imponeras av hur brett det är. Folkligt, festligt och alldeles säkert mer fullsatt än många av seminarierna under Almedalen.
Det är Laleh och Jill Johnsson, allsång och Samiska kören, filmvisning och teater, trollkarl och ansiktsmålning för barnen, mängder med föreningar och prisutdelningar. Och en Prideparad.
En sagolik mix av allt det som gör en riktigt bra sommarhelg. Dessutom ackompanjerat av midnattssol och Kirunas storslagna miljö.
Det är så vi gör demokrati. Vi möts. Att mötas är helt centralt för att demokratin ska kunna fungera.
Det kan vara på ett seminarium under Almedalsveckan, i en ABF-lokal i Kalix, mellan två uppträdanden på Kirunafestivalen eller över varsin folköl i plastglas.
Så länge människor möts, samtalar och vågar öppna sig för nya influenser och tankar så utvecklas samhället och demokratin.
Det finns mycket som oroar mig vad gäller demokratin i vårt land.
Det är angiverilagstiftning, allt grövre och öppen rasism, angrepp på oppositionens möjligheter att finansiera sin verksamhet, politiserade myndigheter, nedskärningar på fri kultur och media och angrepp på strejkrätten, för att nämna några.
Men också begränsningar i möjligheter att mötas.
Nej, regeringen har inte tagit bort vår grundlagsskyddade mötesfrihet. Så långt har de inte gått. Men de minskar den praktiska möjligheten för fler och nya möten.
Förra årets statsbudget innebar att en tredjedel av stödet till folkbildningen dras bort. Något som inte kan beskrivas som annat än en slakt.
Var tredje studiecirkel, var tredje replokal för lokala band, var tredje dansklass för småflickor, var tredje bingokväll för ensamma pensionärer, var tredje kulturinslag på föreningsmöten, var tredje ledarskapsutbildning för kvinnojouren, scoutkåren, fotbollslaget eller trädgårdsföreningen och …
Ja, ni fattar. Var tredje möjlighet till nya möten och upplevelser som får människor och samhälle att växa och utvecklas.
Var enda en av de föreningar som bidrar till att göra Kirunafestivalen till en folkliga arena drabbas av dessa nedskärningar.
Demokrati behövs för att skapa folkliga lokala fester som Kirunafestivalen och vice versa, alltså att demokratin stärks av sådana arrangemang.
Nedskärningar som slår rakt mot folkbildning och det fria föreningslivet är ett hot både mot demokratin och Kirunafestivalen.
Almedadeln däremot kommer nog klara sig. Där finns stora pengar och makthavare. Men även om det är en viktig arena för samtal så är det bara en. Det kan aldrig ersätta möten i vardagen och runt om i hela landet.