Före valet 2006 utlovade både Moderaterna och Kristdemokraterna kraftiga sänkningar av bensinskatten. Men i regeringsställning blev allianspolitiken den rakt motsatta.
M och KD svek sina bensinskattelöften.
- 1 januari 2007 höjdes den borgerliga regeringen bensinskatten med nio öre per liter.
- 1 januari 2008 höjdes bensin- och dieselskatterna med 17 respektive 20 öre per liter.
- 1 januari 2009 bensinskatten med ytterligare 28,9 öre och dieselskatten med 22,4 öre (inklusive moms).
Nu fortsätter den nya rödgröna regeringen på samma väg.
Budgetmanglingarna mellan de två regeringspartierna S och MP har lett fram till en bensinskattehöjning med 44 öre per liter från 1 januari 2016.
Finansminister Magdalena Andersson (S), som före valet argumenterade mot en bensinskattehöjning, har fått vika ned sig.
Beskedet välkomnas av Naturskyddsföreningen.
”Det är en grundbult för att fasa ut de fossila bränslen i vägtrafiken till 2030, som var det mål som den förra regeringen satte upp”, menar Naturskyddsföreningen.
Men bland bilisterna i landets glesbygdsregioner är beskedet inte lika populärt, vilket är förståeligt.
I större städer, med välutbyggd kollektivtrafik, är det lätt att ställa undan bilen och hitta fungerande alternativ. Men i glesbygdskommunerna är situationen inte lika enkel.
Avsaknaden av fungerande kollektivtrafik innebär att boende i byar och mindre samhällen i större utsträckning behöver bilen för resor till jobbet, förskolan, mataffären eller barnens aktiviteter.
Före regeringsskiftet 2006 fanns ett system som försökte utjämna denna skillnad mellan stad och land. Då fanns ett särskilt avdrag för befolkningen i det regionalpolitiska stödområdet, ett glesbygdsavdrag, som komplement till det vanliga reseavdraget för arbetsresor.
I kommuner med en kommunalskatt på 30 kronor gav glesbygdsavdraget, som var 5 000 kronor under 2006, en skattelättnad på drygt 1500 kronor, vilket är mycket pengar för låginkomsttagare och fattiga pensionärer.
Tyvärr avskaffades glesbygdsavdraget av den borgerliga regeringen direkt efter regeringsskiftet 2006.
Men Magdalena Andersson och den nya regeringen borde se värdet av att återinföra glesbygdsavdraget.
Det är ett enkelt och ganska billigt sätt för staten att kompensera befolkningen i Norrlands inland för ökade drivmedels- och transportkostnader.
På det sättet kan även Magdalena Andersson (S), Per Bolund (MP) och deras regeringskamrater visa att de har större förståelse för livet på landet än vad deras företrädare i regeringskansliet hade.
Det finns – trots allt – 1,2 miljoner svenskar som bor på landsbygden. Alla väljare tillhör inte urbana medelklassen.
Ett glesbygdsavdrag på, låt säga, 10 000 kronor per år för alla som bor i det regionalpolitiska stödområdet är ingen orealistiskt hugskott.
Det är bara att kopiera och återanvända den modell som fanns före regeringsskiftet 2006.