I Olof Palmes anda jobbar vi på Palmecentret för att människor ska kunna ta makten över sina samhällen, och därmed över sina egna liv.
Men i vårt arbete slår vi inte sällan i taket inom olika system, eller snarare bristen på dem, som omöjliggör demokrati och fred.
Det kan gälla Israels ockupation av Palestina eller Marockos av Västsahara. Det kan gälla Burmas militärjunta som istället för att skydda sitt eget folk kuvar det under hårt tryck.
Också de utmaningar som blottlagts i finanskrisens och klimatkrisens spår har visat sig omöjliga för nationalstaterna och FN att hantera.
Vad som istället krävs är internationella regelverk som möjliggör en ny världsordning. Utgångspunkten bör vara att ge ett tydligare mandat till FN att forma regelverk som hanterar vår mänskliga ödesgemenskap och upprätthåller folkrätten och mänskliga rättigheter. Internationella regler som stadfäster global demokrati är på sikt oundvikligt.
"Land skall med lag byggas och ej med våldsgärningar" stod det redan i Upplandslagen, en av de landskapslagar som hade störst betydelse när kung Magnus Eriksson i mitten av 1300-talet stiftade en enhetlig lag för hela riket.
Redan då levde idén om att begränsa den starkes rätt och istället bygga ett samhälle på gemensamma regler och rättvisa. Då tog man det från bygd till landskap, från landskap till nation.
Nu är det dags att ta det från nation till global nivå. Precis som Sveriges kommuner inte har raderats av historien och fortfarande besitter ett omfattande kommunalt självstyre så handlar det inte om att eliminera världens länder.
Men när man bildar en sammanslutning som vilar på en gemsam vision och ett gemensamt regelverk, avsäger man sig delar av sitt självbestämmande. Precis som de svenska bygderna och landskapen gjorde när de såg att de stod inför utmaningar som hängde samman med alla andra svenskar.
En nationaliserad socialdemokrati dör sotdöden i en global värld. Utvecklingen mot en global demokrati är oundviklig. Socialdemokratin måste omfamna det för att kunna leda utvecklingen.
Det inbegriper att förmå världens länder, också Sverige, att släppa på en del av statssuveräniteten för att i samråd med andra forma och underställa sig gemensamma regler. En global ödesgemenskap kräver en global samordning för att hantera den. Och låt oss denna gång, till skillnad från den svenska socialdemokratins väg in i EU, inte gå med ändan först.