Jag trodde nästan att finansminister Magdalena Andersson (S) skulle klämma i med Ernst Rolfs gamla slagdänga ”Bättre och bättre dag för dag” när hon beskrev det ekonomiska läget i samband med regeringens Harpsundsmöte i mitten av augusti.
Prognoserna pekar på fortsatt god tillväxt, ökad sysselsättning och starkare offentliga finanser. Den offentliga sektorns finanser beräknas gå runt år 2019 och överskott etableras år 2020. Den offentliga skulden som andel av BNP fortsätter att falla.
Oppositionspartierna vill gärna svartmåla. Men de får svårt att motbevisa hårda fakta och ekonomisk statistik. Den rödgröna regeringen levererar både jobb och tillväxt.
Det är härliga tider, strålande tider.
Andersson och hennes regeringskamrater får dock inte sitta nöjda. Allt är inte bra. Mycket återstår att göra.
Arbetslösheten sjunker, men enligt regeringens beräkningar kommer den fortfarande att ligga på 6,2 procent år 2020.
Fortfarande finns grupper – låginkomstpensionärer, långtidssjuka, funktionshindrade och andra – som lever på den ekonomiska marginalen.
Därför krävs fler jobb- och fördelningspolitiska insatser i både höstbudgeten och andra sammanhang.
Det behövs mer att stärka jämlikheten och sammanhållningen i det svenska samhället.
En sådan jämlikhetsinriktad politik bidrar dessutom till att stärka tillväxten. Rättvisan är produktiv.
”Enligt OECD hade den svenska ekonomin kunnat växa med ytterligare sju procent mellan åren 1990 och 2010 om jämlikheten varit större”, skrev LO-utredaren Kjell Rautio i en läsvärd artikel i NSD 23 augusti.
Jag hoppas att finansministern läser och begrundar. Starkare köpkraft hos pensionärer, sjuka och arbetslösa kan bidra till att öka den ekonomiska aktiviteten ytterligare.