Nästan all politisk energi under Almedalsveckan i Visby är fokuserad på riksdagsvalet hösten 2018. En del har också börjat ladda inför valet till Europaparlamentet i juni 2019.
Men redan i höst väntar ett viktigt val. 17 september är det dags för medlemmarna i Svenska kyrkan att utse sina kyrkopolitiska företrädare.
Valtemperaturen är inte så hög. Kyrkovalet borde dock engagera betydligt fler än de 12 procent av medlemmarna som brukar rösta.
Svenska kyrkan är – trots separationen från staten år 2000 – en institution som fortfarande berör de flesta.
Ungefär 6,1 miljoner svenskar är medlemmar i kyrkan (5,5 miljoner av dem är röstberättigade).
Fortfarande kan man tala om en folkkyrka.
Den som tänker efter en stund inser även att kyrkan har en stor betydelse i våra vardagsliv.
Visserligen är det få svenskar som går i kyrkan regelbundet. Men i vissa livsskeden spelar kyrkan en viktig roll.
Det gäller ofta dop, bröllop och begravningar. Det kan även handla om kyrkan som tröst och stöd vid allvarliga trafikolyckor eller nedläggningar av arbetsplatser.
Till detta ska läggas att kyrkan är en våra viktigaste kulturinstitutioner. Svenska kyrkan äger och förvaltar enorma förmögenheter.
Kyrkobyggnaderna – som finns i alla delar av vårt land – rymmer konst, arkitektur och musiktraditioner av oskattbara värden.
Det är ingen struntsak vem eller vilka som ska hantera allt detta.
De som väljs in i kyrkopolitiken bestämmer över frågor som ligger nära vanligt folk.
Kyrkopolitikerna beslutar om begravningsavgiften, liksom om kyrkoavgiften och hur den ska användas.
Ska pengarna gå till barnaktiviteter, körverksamhet, fler gudstjänster eller annat.
De lokala kyrkopolitikerna beslutar om det ska ordnas minneslundar, byggas nytt, hur fastigheterna ska värmas upp, om prästgården ska säljas m m.
Kyrkorådet är även arbetsgivare och ansvarigt för arbetsmiljöarbetet i församlingarna.
Därför är det angeläget att det finns vettigt folk med sunda värderingar i kyrkopolitiken. Det går inte att sätta uppdragen i händerna på vem som helst.
Kyrkans vägval inför framtiden är inte heller självklart. Det pågår en ständig dragkamp mellan konservativa och progressiva krafter.
Tag bara synen på homosexuellas rätt att vigas i kyrkorummet eller hur kyrkan ska vara engagerat i bistånds- och flyktingpolitiken. Där finns stora åsiktsskillnader.
Det krävs dessutom inte många röster för att reaktionära och främlingsfientliga idéer ska få en större plattform och ökat svängrum i Svenska kyrkan.
Ett lågt valdeltagande riskerar att gynna sådana krafter.
Till kyrkomötet råder direktval, vilket betyder att det inte finns någon procentspärr som i riksdagsvalet för att få mandat.
Det finns extra starka skäl för alla som tror på demokrati, humanism, solidaritet och alla människors lika värde att ta sitt ansvar och använda sin rösträtt i höstens kyrkoval.
Även kyrkovalet handlar om vilka värderingar som ska styra i framtiden.
Om vi vill ha en öppen folkkyrka så måste vi rösta för det. I annat fall kan vi få kyrkopolitiker som styr utvecklingen i en icke önskvärd utveckling.