Häromveckan gav infrastrukturminister Catharina Elmsäter Svärd (M) besked om att det blir 250 miljoner kronor extra till den hårt olycksdrabbade E10:an.
Utmärkt. Men tyvärr innebär satsningen bara en marginell förändring i den nationella transportplanen, som presenterades i sin helhet under tisdagen.
Norrbotten fortsätter att vara förfördelat under hela planperioden 2014-2025. De stora satsningarna görs söder om Dalälven.
Problemet verkar vara att de tunga godstransporterna i norr saknar rösträtt.
En norrbottnisk näringslivsröst talar om ”de fönsterlösa tågens förbannelse”.
Regeringen ser främst till behoven i de röststarka och befolkningsrika regionerna.
Men det räcker inte med att bara satsa på persontransporter där det bor mycket folk.
Hela Sverige har glädje av att de norrbottniska exportindustrierna är konkurrenskraftiga och får tillgång till effektivare kommunikationer.
Landet behöver inkomsterna från gruvorna, skogen, stålet, turismen och andra näringar i norra Sverige.
Enbart gruvjätten LKAB genererar miljardbelopp till statskassan varje år.
Därför kan en ansvarskännande regering inte bortse från transportbehoven i landets mer glesbebyggda regioner.
Det kostar stora pengar för SSAB, andra norrländska industriföretag och ytterst hela den svenska samhällsekonomin varje gång det är stopp i järnvägstrafiken.
Allt var inte bra under S-åren. Men det fanns en helt annan förståelse för transportbehoven i norr.
Socialdemokraterna har länge haft en tradition att sätta norrlänningar på kommunikationsministerposten.
- Gösta Skoglund, Umeå, var kommunikationsminister 1957-1965.
- Curt Boström, Piteå, satt på posten 1982-85.
- Georg Andersson, med rötter i både Norrbotten och Västerbotten, skötte ”kommunicken” 1989-1991.
- Ulrica Messing, Gävle, var infrastrukturminister 2000-2006.
Det är ett inflytande som spelat roll för exempelvis förverkligandet av Botniabanan (sträckan Kramfors-Umeå).
Men i dagens regering finns inget statsråd som är bosatt norr om Uppsala. Mer än hälften av ledamöterna bor i Stockholm.
08-perspektiven dominerar och styr. Tyvärr märks det väldigt tydligt i transportpolitiken.
Ett angeläget framtidsprojekt som Norrbotniabanan har lagts på is. Behovet av en järnväg från den nya gruvan i Kaunisvaara nämns inte i planen. Underhållet av skogsbilvägarna går på sparlåga.
Det känns som att infrastrukturen i norr har allt att vinna på ett regeringsskifte i höst.
Finansministerkandidaten Magdalena Andersson (S) talade om både Norrbotniabanan och tjälsäkring av skogsbilvägar när hon besökte S-distrikets kongress i Luleå i helgen.
Det är mer än vad den nuvarande finansministern gör.