Statsminister Stefan Löfven gav ett klart och tydligt besked i sitt sommartal i Björneborg i södra Värmland.
Ojämlikheten mellan olika delar av Sverige måste jämnas ut. Därför vill han och Socialdemokraterna se en uppdatering av kostnadsutjämningen mellan kommuner och landsting/regioner.
"Att kommuner och landsting har goda och likvärdiga förutsättningar är avgörande för att stärka välfärden och motverka klyftor mellan olika landsändar. Alla invånare ska ha tillgång till välfärdstjänster av god och likvärdig kvalitet, oberoende av var man bor", sa Löfven.
Löfven lyfter fram rättviseargumenten. Men det handlar lika mycket om ekonomisk rationalitet. Rättvisepolitiken är också produktiv.
Det är till värde för hela Sverige att det finns förutsättningar för jobb och företagande även i kommuner som Arjeplog, Jokkmokk, Överkalix och Pajala.
Biltestverksamhet, energiproduktion, skogsbruk, turistföretag, gruvor och andra näringar i inlandet skapar mervärden för hela Sverige.
Sverige lever inte bara på tillväxten i storstäderna.
Till exempel vore Vattenfalls stora huvudkontor i Solna ingenting utan den fina vattenkraftel som produceras i de välskötta kraftstationerna i norra Sverige.
Därför är det viktigt att det finns fungerande service och välfärd i hela Sverige.
Det har betydelse för att folk och företag ska kunna bo och verka även utanför de större städerna – och därmed för att kunna ta tillvara tillväxtkraften och idéerna hos entreprenörer även i mindre samhällen.
Sverige är alltjämt ett land med små regionala skillnader. De flesta OECD-länder har betydligt större klyftor.
Men det finns oroande tecken, till exempel växande skillnader i kommunalskatt. En sjuksköterskai glesbygdskommunen Dorotea betalar sex kr mer i skatt per intjänad 100-lapp än sin kollega i Solna.
Denna skillnad beror inte heller på att Doroteaborna unnar sig en bättre välfärd.
Tvärtom är nödvändigt att ha en högre kommunalskatt för att klara det grundläggande uppdraget – skolor, vård och omsorg.
Det är ingen rimlig utveckling. En skattekrona i en norrländsk glesbygdskommun bör ju generera lika mycket välfärd som en skattekrona i en större stad.
Löfven vill bryta utvecklingen genom att förstärka det nuvarande utjämningssystemet.
I det korta perspektivet är det också vad som står till buds i den politiska verktygslådan. Men i ett längre perspektiv behövs en ännu mer genomgripande förändring.
2007, för tolv år sedan, tänkte nuvarande finansminister Magdalena Andersson högt i en S-rapport.
Hon ville skrota den kommunala beskattningsrätten och ersätta den med en statlig finansiering av vård, skolor och omsorg i hela landet.
Hittills har det saknats en riksdagsmajoritet för en sådan radikal förändring. Antagligen kommer ett antal lokalpolitiker även att beskriva den som ett ingrepp i det kommunala självstyret.
Men för den som vill skapa likvärdighet mellan olika delar av landet framstår det som en bättre väg än att lappa och laga i det gamla utjämningssystemet.
I ett slag skulle skatteorättvisan mellan Dorotea och Solna utraderas.