Högervriden rikemansklubb
Det räcker att titta på deltagarlistan till mötet på Hokkaido för att man ska skruva ned förväntningarna åtta snäpp.
Foto:
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Värden för mötet, Japans premiärminister Yasuo Fukuda, har sagt att de globala miljöproblemen är århundradets största utmaning. Mötet på Hokkaido måste inrikta sig på att finna strategier för att möta hoten, menar han.
- Vi har ju sett att många av dessa problem orsakas av G8-länderna själva, sade Victoria Tauli-Corpuz på ett förmöte. Hon representerar igorotfolket i Filippinerna och är ordförande i FN:s ständiga forum för urfolk.
Det räcker att titta på deltagarlistan till mötet på Hokkaido för att man ska skruva ned förväntningarna åtta snäpp.
Där finns president George W Bush som envetet slagits för miljöfarlig industri och mot miljöintressen.
Där finns Tysklands konservativa förbundskansler Angela Merkel som agerat för den tyska bilindustrin, mot EU:s miljömål.
Och vem tror att högerpopulisten Silvio Berlusconi, angelägen om att vakta sina förmögenheter, ska komma att acceptera långtgående krav på företagen? Klarar man inte soporna i Neapel finns det inte en chans att komma till rätta med långt större miljöproblem.
I laguppställningen ingår också högermannen Nicolas Sarkozy, som inte vann presidentvalet i Frankrike på långtgående miljökrav.
I Ryssland är det numera Dimtrij Medvedev som är president. Han var tidigare ordförande i energijätten Gazprom, som sannerligen inte är det europeiska företag som har den vassaste miljöprofilen. I mötet deltar också regeringscheferna i Storbritannien, Kanada och Japan. Den enda i G8-gänget som räknas till vänsterblocket är den av inrikespolitiska problem hårt plågade Gordon Brown.
Mötesdeltagarna kan säkert nå enighet på några punkter, exempelvis att fördöma Mugaberegimen i Zimbabwe. Men så snart det gäller frågor där de rika länderna måste bidra och kortsiktigt göra uppoffringar kan man räkna med att det går trögare.
Högerpolitiker har ju en stark tro på att marknadsekonomins egen dynamik är den bästa problemlösaren. Man ser med skepsis på förslag som begränsar företagens rörlighet och som ger samhället starka styrmöjligheter. Därför är det inte alls sannolikt att det starkt högerdominerade gänget i Japan ska komma med genomgripande förslag som strider mot den inriktning man har på hemmaplan.
Nu är det givetvis inte så enkelt att konservativa själar struntar i de egna barnbarnens livsbetingelser. Men det finns en oförmåga att inse behovet av samordnade åtgärder och att det kan finnas behov av att sätta press på företag. Eller så gör man som Merkel: ställer upp på allmänna miljömål men vill ha undantag som ger de egna företagen rätt att fortsätta förorena.
G8 samlar rika västländer plus Japan. Urvalet bygger mycket på traditioner: man plockar med sådana som är lik en själv. Kanada finns med men inte Kina, snart världens största ekonomi. Italien platsar men inte det väldiga och dynamiska Indien. Det är något förlegat över hela skapelsen. Om en sammanslutning av den här sorten ska spela en roll måste man öppna för de nya länder som spelar
en allt större roll
i världsekonomin.