Ledare: Högkonjunktur för sosseologer

Nej, jag ska inte presentera namnet på den som bör bli ny ledare för Socialdemokraterna. Men vad jag förstår ska det vara en ung politiker med mycket lång erfarenhet.
Hur har det sett ut i historien?
Hjalmar Branting var 47 år då han 1907 valdes till partiordförande.
Per Albin Hansson, som valdes av partikongressen 1928, var 43 år.
Efter Hanssons hastiga bortgång 1946 var frågan erfarenhet eller förnyelse. Striden mellan Tage Erlander och Gustav Möller var hård. Erlander var då 45 år och ganska okänd för den stora allmänheten. Möller var 62 år och en respekterad och välkänd socialreformator. Och det blev alltså Erlander, som kom att bli vår längste statsminister.
Någon strid blev det inte på kongressen 1969 när 42-årige Olof Palme tog vid. Jag satt på åhörarläktaren i Stockholms Folkets hus och följde valet.

När Ingvar Carlsson under dramatiska former fick ta över ordförandeskapet var han 52 år.
Göran Persson var 47 år då han tillträdde och Mona Sahlin 50.
Statistiskt sett bör vi alltså söka någon runt 46. Ylva Johansson är född 1964. Men jag vill betona att detta endast är en prognos...
I en ledare i NSD påmindes vi om att S på många håll gjorde bra ifrån sig: "I 188 av landets totalt 290 kommuner fick Socialdemokraterna bättre resultat än riksresultatet (31 procent eller mer).
I 87 av landets kommuner fick partiet över 40 procent."
Allt är inte becksvart. Det faktum att S ökade i riksdagsvalet i Norrbotten och Jämtland är också något som stärker hoppet.
Det Stora Partiet kan ibland drabbas av övermod, det finns ingen hejd på vad man ska åstadkomma. Men vågdalarna är också djupa.

Precis som det fanns Kremlologer finns det sosseologer, sådana som har i uppgift att spåra tendenser och hålla ett öga på vad som händer i rörelsen.
Vad betyder det att Östros stod till höger om Mona Sahlin? Är Nuder på väg tillbaka från glasriket, han har setts snedda över Sveavägen med bestämda steg? Kan Messing komma tillbaka, kanske med stöd av Metall?
Och när inte annat finns att servera värmer man upp den gamla wallströmska pytten.

Nu slipas knivarna, säger SVT-kommentatorn Mats Knutson och ler snett, och han syftar på den process som inletts inom socialdemokratin. Knutson liknar en filmpresentatör som flaggar för den senaste katastroffilmen, "Plan utan pilot". Eller kanske "Kaos i cockpit".
Doktor Stig-Björn Ljunggren tillkallas, precis som det var på de gamla provinsialläkarnas tid. De kom med en nött läderväska, gav en spruta och sa att man skulle dricka mycket och vid behov ta en Magnecyltablett till kvällen.
Ljunggren tar temperaturen på rörelsen men anser inte att det är läge för hängbröstvänstern att lyfta sig (det var doktorn som myntade begreppet). Ljunggren skrockar eftersom ett gott skratt kanske inte förlänger livet men gör det roligare.

När arbetarrörelsen skulle enas om ett energipolitiskt beslut på sjuttiotalet presenterades resultatet i Hedbergska skolans aula i Sundsvall.
"Och var finns Gunnar Sträng?" undrade en vaken reporter som saknade finansministern på podiet och anade en spricka i partiledningen.
"Han står bakom beslutet", sa Rune Johansson, bagaren från Ljungby som en tid lanserades som tänkbar efterträdare till Tage Erlander.
Så var de spekulationerna över.
Men nya kom, som alltid.

Just för att förhindra alla spekulationer vill jag redan nu bestämt säga att jag inte står till förfogande. Och det är inget Göran Persson-nej utan ett bestämt nej.
Stig-Björn, K-G Bergström, Mats Knutson och andra kan sluta ringa. Däremot deltar jag gärna i kongressfesten, redaktionen har min adress.

Notering. Svenska pensioner urholkas, enligt EU-kommissionen. Sverige ligger nu i mitten av den europeiska pensionsligan men väntas bli nästjumbo, bara Estland ger mindre.
Samtidigt var det ju så att de äldre väljarna säkrade högerregeringens framtid.
Paradoxalt.

Nästa söndag är det första advent. Håll ut i svinnovember, befrielsen är nära.
Väl mött nästa lördag!