Jag läser texten om och om igen. ”En hund i Jokkmokk bet ett barn i ansiktet så pass illa att barnet behövde sövas på Sunderby sjukhus för att vårdas.”
Det är ju helt galet. I ett civiliserat modernt land som Sverige tvingas barn vårdas på sjukhus efter angrepp av djur. Inte av ett vilt djur i skogen, utan av ett djur som en människa har ansvar för.
Jag vet naturligtvis ingenting om just den här hunden eller situationen, men artikeln får mig att leta vidare.
I Sverige söker, enligt Socialstyrelsen, nästan 4 500 personer om året vård efter hundattacker. Det är en ökning från runt 3 000 för bara några år sedan.
Enligt forskaren Sirkku Sarenbo, som i mer än tio år tittat på följderna av hundattacker, har också dödsfallen ökat. Under perioden 2015–2021 dödades nio personer i Sverige efter att ha blivit attackerade av hundar.
De allra flesta hundar går naturligtvis inte till angrepp. En överväldigande majoritet av alla hundar är väl fostrade. De skyddar, hjälper och lyder sina människor.
Företrädesvis handlar det om kamphundar. Ett samlingsnamn för hundraser som är framavlade för att slåss och gå upp i kamp.
Men inte bara. Enligt Länsstyrelsen Norrbotten står kamphundar för den största andelen attacker i länet. Därefter kommer jakt- och vallhundar. Men länsstyrelsen har även fått in anmälningar där sällskapshundar gått till våldsamt angrepp mot människor.
Vad blir straffet när en hund biter ett barn i ansiktet då? Hårt tänker man, men icke. Det är i princip straffrihet för både hunden och dess ägare.
Om en människa skulle attackera ett barn så att det behöver vårdas på sjukhus skulle hen, med rätta, straffas hårt.
Men när en hund gör detsamma blir det sällan ens ett ärende för polisen. Även om händelsen skulle polisanmälas så är det Länsstyrelsen som har tillsyn.
Det vanligaste är att Länsstyrelsen kräver att ägaren ska hålla hunden kopplad och förse den med munkorg. Om hundägare bryter mot Länsstyrelsens beslut kan polisen ingripa. Men NSD rapporterade i våras om hundägare som fått flertalet anmälningar hos Länsstyrelsen utan annan åtgärd.
Jag brukar inte vara den som ropar efter strängare straff, men här har uppenbart rättssamhället halkat efter.
Den som har ansvar för en hund som attackerar och skadar människor måste få ett kännbart straff och kamphundar måste förbjudas.
Ja, jag vet att det kan vara svårt med ett förbud mot vissa raser. Det går att avla nya korsningar. På så vis kan man komma runt lagen, även om de hundarna är precis lika farliga som renrasiga kamphundar.
Men när så pass många människor skadas så måste man helt enkelt hitta en lösning. I både Norge och Danmark har man lyckats, så omöjligt kan det inte vara.
Forskaren Sirkku Sarenbo kommenterar frågan med:
– Det här är ett samhällsproblem, ett folkhälsoproblem och ett djurskyddsproblem. Man behöver strama åt lagstiftningen och reglera uppfödningen på något sätt. Det går inte fortsätta som i dag att man avlar fram vilka korsningar som helst som har oberäkneliga mentaliteter.
Jag kan inte annat än hålla med henne. Det går inte att fortsätta som idag.