I otakt med väljarna

BAK(S)LAG. Efter valet 2010 ratades Bengt Niska, Pajala, (t v) från toppositionerna i landstinget, trots en lyckad krysskampanj. I årets landstingsval i Norrbotten backar Socialdemokraterna kraftigt. Norrbottens sjukvårdsparti är numera största parti i hela Malmfälten och östra Norrbotten. Karin Åström och Kent Ögren har skäl att begrunda sitt ansvar för utvecklingen.?

BAK(S)LAG. Efter valet 2010 ratades Bengt Niska, Pajala, (t v) från toppositionerna i landstinget, trots en lyckad krysskampanj. I årets landstingsval i Norrbotten backar Socialdemokraterna kraftigt. Norrbottens sjukvårdsparti är numera största parti i hela Malmfälten och östra Norrbotten. Karin Åström och Kent Ögren har skäl att begrunda sitt ansvar för utvecklingen.?

Foto: Kurt Engström

LEDARE2014-09-25 22:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Jag blev allvarligt bekymrad när jag läste rubriken och S-kommunalrådens kommentarer i NSD 18 september.

”S sluter leden”, löd rubriken.

Men hallå! Var finns krisinsikten? Valresultatet 2014 visar att Socialdemokraterna i Norrbotten hamnat rejält i otakt med väljarna.

Begrunda siffrorna i landstingsvalet. Socialdemokraterna backar kraftigt i nästan hela Norrbotten.

- Norrbottens Sjukvårdsparti är numera största parti i Malmfälten och östra Norrbotten. I Kiruna kraschar S på den bedrövliga siffran 13,5 procent.

- I länets största kommun Piteå backar S med nästan nio procentenheter i landstingsvalet. Sjukvårdspartiet ökar samtidigt till 22 procent.

Misstron mot den socialdemokratiska landstingspolitiken drabbar dessutom även kommunpolitiken.

Efter årets val finns sjukvårdspartiet representerat i kommunfullmäktige i hälften av länets kommuner – Boden, Gällivare, Kiruna, Pajala, Piteå, Älvsbyn och Övertorneå.

På flera håll deltar sjukvårdspartisterna nu i regnbågsallianser för att mota undan socialdemokratin från den kommunala makten.

Den rödgröna majoriteten i landstinget räddas bara av att unge Gustaf Uusihannu gör en fantastisk krysskampanj i Luleå.

Utan Uusihannus insats hade det antagligen blivit ett S-mandat mindre i Luleå och en annan majoritet i landstinget.

En del socialdemokrater verkar tagna på sängen över den kraftiga tillbakagången. Men det visar bara att partiets känselspröt i den norrbottniska verkligheten inte fungerar.

Tyvärr har det varit så en längre tid. Efter valet 2010 visade partiets ledande företrädare noll ödmjukhet inför den kritik som då fanns i östra Norrbotten.

I landstingsvalet 2010 fick Bengt Niska från lilla Pajala hela 2300 personkryss. Ingen annan landstingspolitiker hade ett lika starkt folkligt stöd. Det var en tydlig signal till S i Norrbotten och den socialdemokratiska landstingsgruppen.

Niska själv gjorde klart att han inte suktade efter att bli landstingsråd. Däremot krävde arbetarekommunerna i Tornedalen att han skulle ta säte i landstingsstyrelsen.

Men så blev det inte. Partiledningen bjöd med armbågen. Niska kunde möjligen få plats i någon sorts beredning men definitivt inte inflytande i landstingsstyrelsen.

Följaktligen har inte Niska varit särskilt intresserad av att ägna sig åt landstingspolitik de senaste åren.

Partitopparna har muttrat åt hans låga närvaro. Men vad hade de förväntat sig?

Trodde de att Niska snällt skulle rätta in sig i ledet sedan han behandlats som något som katten släpat in?

Hanteringen av Niska förklarar givetvis inte bakslaget i valet i Norrbotten.

Men den är ett symptom på den sjuka, den tondövhet, som präglat delar av den norrbottniska socialdemokratin under de senaste åren.

Runtom i länet har det byggts upp en känsla av att ledningen inte lyssnar och tar till sig kritik.

Jag har följt norrbottnisk socialdemokrati under 30 års tid. Jag har sett distriktsordföranden komma och gå – Curt Boström, Bengt Söderholm, Anders Sundström, Björn Rosengren och Kristina Zakrisson.

Det har varit upp och ned, hit och dit, framgångar och bakslag. Men länets socialdemokrati har alltid landat på fötterna och lyckats behålla en särställning.

Nu är jag dock djupt oroad. Partiets ledande företrädare verkar inte förstå allvaret i dagens situation.

Det borde vara hög tid för Karin Åström, Kent Ögren och Peter Roslund att kliva åt sidan och släppa fram ett nytt gäng att leda S-distriktet.

Den nuvarande ledartrojkan har jobbat hårt och tagit stort ansvar under många år. Men valresultatet 2014 visar att situationen är ohållbar.

Socialdemokraterna i Norrbotten behöver – som jag påpekat flera gånger tidigare – förnya ledarskap, politik och organisation om den ska fortsätta att vara en dominerande kraft.

Det finns ingen brist på alternativ. Låt Niklas Nordström axla ansvaret som distriktsordförande! Ge Maria Stenberg ett starkare mandat i landstinget!

Släpp fram nya unga krafter (Emilia, Ida, Johannes, Tobias, Gustaf, Nils, Jenny, Stefan, Ewelina, Daniel, Amir och allt vad de heter)!

Låt tusen nya blommor börja blomma!

Visa att partiet tar väljarnas kraftfulla signal på allvar! Gör det snabbt!

Det går inte att fortsätta som om inget hände hösten 2014.

Socialdemokraterna har faktiskt gjort sitt sämsta landstingsval i Norrbotten sedan 1934! Vakna!