Veckan som gått har det varit tyst i ett politiskt klimat som annars kräver skandal på skandal. Inte ens Miljöpartiet har fått skit i media, för trots att de håller på att svika sin hjärtefråga om brunkolen är det ingen som bryr sig om det ändå.
Klimatpolitik är inte lika hett längre (trots att klimatet är, bokstavligen, hetare än någonsin – vi hade den varmaste april någonsin.
Vänsterpartiet får rekordsiffror, när folk väljer bort regeringen för det enda vänsteralternativet utanför den. Men för att de ska kunna bygga en egen större väljarbas kan de inte lita på att Miljöpartiet för alltid krisar.
Nu återstår resten av mandatperioden med att ta ställning mot allt regeringen gör och ändå försöka ta på sig äran för alla delar av budgeten man gillar.
I skuggan av allt det här kommer nu regeringsombildningen. I stormens öga är det stilla, men man vet att lugnet bedrar.
Men i resten av Sverige, utanför den politiska bubblan, är allt exakt som vanligt. Undersköterskor sliter ut sig på sina underbetalda jobb. Industriarbetare riskerar fortfarande att inte komma hem från jobbet för att arbetsplatsolyckor fortfarande existerar. Unga tjejer går fortfarande hem på natten med telefonen i högsta hugg och nycklarna mellan fingrarna för att rädslan för sexuellt våld alltid finns där.
Nu har politiken haft ett försenat påsklov. Nu är det dags för att gå vidare från skandalerna med regeringsombildning och fortsätta bygga landet.