Ur bilens högtalare sjunger Robert Hurula ”Jag var 22 när jag lämnade Luleå.” Jag sitter ensam i bilen mot Kiruna och kan sjunga med hur högt jag vill.
Jo, jag vet att han släppte ny musik för bara några veckor sedan, men just den här låten finns med på min längta-efter-sommaren-spellista, som just nu går varm.
Jag kör in i Gällivare för att sträcka på benen, tanka och ta en kaffe. Då dyker han upp igen. I mitt instagramflöde säger Robert Hurula i ett samarbete med Studieförbunden:
”Idiotiskt att replokaler läggs ner över hela landet. Dom som bestämmer detta måste verkligen avsky musik och ungdomar. Jag hade i alla fall aldrig kunnat hålla på med musik så som jag gjort om jag inte haft tillgång till de kommunala replokalerna i stan.”
Han är inte den enda artist som har den erfarenheten. Tvärtom. I princip alla stora artister har börjat i kulturskolan och sedan fått möjlighet att gå vidare i en kommunal replokal eller hos ett studieförbund.
SD och regeringen avskyr inte bara musik och ungdomar. De avskyr alla som inte själva kan betala för sitt utövande eller nyttjande av kultur.
De avskyr fria människor som får chans att växa. Inte bara i kultur utan också i folkbildningen i stort.
Varje år träffas mer än en och en halv miljon människor i Sverige i studiecirken. De skapar, lär sig och bygger relationer.
Det fria föreningslivet och kulturen skapar förståelse och respekt. Det bygger Sverige starkt, rikt och vackert.
I statsbudgeten för 2024 gick regeringen fram med en nedskärning i anslaget till studieförbunden med 500 miljoner kronor på tre år. Det motsvarar en tredjedel av studieförbundens årliga statsbidrag.
Folkbildning är demokratins skyddsvall och en förutsättning för kulturlivet utanför de stora scenerna och städerna. Det är riktigt illa att var tredje krona försvinner. Var tredje replokal, var tredje lokal teateruppsättning, var tredje cirkelledare, var tredje anställd och så vidare.
Civilsamhälle, folkbildning och det fria kulturlivet är helt avgörande för svensk demokrati, så som vi känner den. Det är så vi kan mota bort ytterhögern, trollattacker, fake news och andra hot mot Sverige.
För att beskriva de massiva nedskärningar i kultur och folkbildning som kulturminister Parisa Liljestrand (M) genomför passar hennes egna ord. Hon säger att hon är en moderat kulturminister och ”inte en socialdemokrat med mindre plånbok”.
Jag uppskattar ärligheten. Hon har inte bara mindre pengar utan också en annan agenda än att värna och utveckla en bred, fri och folklig kultur.
Konflikten mellan höger och vänster i kulturpolitiken handlar nämligen inte bara om pengar. Viktigare är olika syn på samhället och människan.
De kraftiga nedskärningar som regeringen nu genomför riskerar att förändra samhället i grunden.
Kommunerna kan till viss del kompensera för regeringens usla politik. De driver kulturskola, har replokaler, ger stöd till lokala kulturutövare och lånar ut lokaler för folkbildning.
Men det är ju inte precis så att kommunerna badar i pengar.
Att regeringen sätter både kultur, folkbildning och kommuner på svältkur kommer onekligen drabba människor.
Att få tid, möjlighet och en plats att pröva och delta i kultur och folkbildning får oss att växa som människor.
Det ger minnen för livet, bygger tillit och skapar ett sammanhang. Det gäller oavsett om det är en hantverkscirkel i Jokkmokk eller att få låna en kommunal replokal i Luleå.
Hurulas låt 22 slutar: ”Jag var 22 när jag lämnade Luleås. Men jag bär den stan i hjärtat vart jag än går.”