Ledare: Ingen återhållsamhet inom regeringskansliet

Under de senaste åren har försäkringskassor, arbetsförmedlingar, skattekontor och annan statlig basservice varit föremål för stora omstruktureringar.
Arbetsmiljöverket har slimmats kraftigt. Arbetslivsinstitutet, Djurskyddsmyndigheten och Integrationsverket har lagts ned.

Det är inte bara statliga tjänstemän och anonyma byråkrater som berörs. Servicen till medborgarna försämras.
Långtidssjuka och föräldralediga hamnar i kläm när försäkringskassorna tvingas banta. Långtidsarbetslösa får minskat stöd när arbetsförmedlingarna drar ned.
Dåliga arbetsmiljöer riskerar att förbli dåliga arbetsmiljöer, när det blir färre yrkesinspektörer.

På ett statligt område har det dock inte varit tal om några besparingar. I regeringens egen verksamhet finns ingen återhållsamhet.

En granskning av SVT:s Rapport visar att kostnaderna för regeringskansliet har ökat dramatiskt.
För fyra år sedan kostade kansliet 5,4 miljarder kronor. För nästa år anslår regeringen hela 6,6 miljarder. Det innebär en ökning med över 20 procent!

Det är också bakgrunden till att S, V och MP nu kräver en neddragning på 670 miljoner kr i anslaget till regeringskansliet.
Samma sparbeting och krav på återhållsamhet som gäller all annan statlig verksamhet borde gälla även regeringen själv.

Den som nagelfar regeringskansliets personalstat kan också se att det skett en kraftig tillväxt av rena politiska tjänster.
Vid senaste regeringsombildningen utökades antalet statsråd från 22 till 24 ministrar. Det betyder att Sverige nu har den största regeringen i Europa, enligt Gustaf Fridolin (MP).
Med varje minister följer också ett nytt lämmeltåg med statssekreterare, pressekreterare, politiskt sakkunniga, brevsvarare och assistenter.

Staberna runt ministrarna har dessutom en tendens att svälla för varje år som går. Till exempel har utbildningsminister Jan Björklund (FP) inte bara en utan hela tre pressekreterare!
I hovet runt Björklund ingår även en hel kader av politiskt sakkunniga och andra politiskt tillsatta tjänstemän.
Märk väl: Detta handlar alltså om rent politiskt tillsatta tjänster. Därutöver finns alla vanliga opolitiska tjänstemän, som finns på departementen, oavsett regering.

Till detta ska läggas att regeringschefen Fredrik Reinfeldt (M) visar stor uppfinningsrikedom när det gäller att skapa helt nya tjänster.
Moderaternas förre partisekreterare Per Schlingman har till exempel anställts som statssekreterare med uppdraget att fungera som en sorts intern PR-konsult.

I en riksdagsdebatt under måndagen skyllde finansminister Anders Borg (M) de ökade kostnaderna på en förstärkt krishantering efter tsunamikatastrofen.
Men det är verkligen inte hela förklaringen.
Sanningen är att det kostar en förfärlig massa pengar att inrätta nya ministerposter, pressekreterarjobb och politiska PR-tjänster.