Just nu är det många socialdemokrater som är upptagna med att diskutera bristen på fördelningspolitiska inslag i Januariavtalet mellan S/MP-regeringen, L och C.
Det är en befogad debatt. Men det behövs en lika intensiv diskussion om industri-, närings- och tillväxtpolitiken.
Om det ska gå att bedriva fördelningspolitik måste det ju först finnas något att fördela. Därför gäller det att arbetarrörelsen även använder kraft och tid åt att fundera på hur den ekonomiska kakan ska växa.
En som försöker föra en sådan diskussion är Marie Nilsson, ordförande i fackförbundet IF Metall, som har ungefär 300 000 medlemmar runtom i Sverige och under måndagen besökte Luleå.
Hon och förbundet påminner om att grunden för välståndet i Sverige är att det finns innovativa och internationellt konkurrenskraftiga exportföretag som kan sälja sina produkter i Europa, Asien och USA.
Export- och skatteinkomsterna från näringslivet behövs för att kunna finansiera bra skolor, hemtjänst, sjukhus, socialförsäkringar och annan välfärd.
Det är också utgångspunkten i IF Metalls rykande färska program ”Investera i industrin och världens bästa industriarbetare”.
Det handlar om att vårda och utveckla Sveriges industriella tillgångar. I korthet rymmer programmet fyra punkter:
• Investera i industriarbetarna, bland annat genom kompetenslyft, satsning på rehabilitering och studiefinansiering.
• Se till att Sverige lockar till sig fler investeringar och etableringar, till exempel genom att bygga ut exportstrategin och investeringsfrämjande åtgärder.
• Satsa mer på smart industri, bland annat genom testbäddar och demonstrationsanläggningar för industrin.
• Investera i infrastrukturen och en stabil energiförsörjning.
Vidare trycker Marie Nilsson hårt på att vikten av att reformera miljö- och tillståndsprocesserna för gruvnäringen och andra basindustrier.
”Jag har lyft frågan i samtal med nye näringsministern Ibrahim Baylan (S) och kommer även att ta upp den med Annie Lööf (C)”, säger hon.
Baylan, Lööf och andra ansvarskännande politiker i regering och riksdag bör lyssna.
Det är allvarligt för både Sverige och klimatpolitiken om byråkratins kvarnar mal så långsamt att investerarna söker sig till länder med sämre miljövillkor, vilket faktiskt är på väg att ske.
Enligt kanadensiska tankesmedjan Fraser Institute har Sverige blivit mindre attraktivt för gruvinvesteringar. 2016 rankades Sverige på 9:e plats i världen. Nu har Sverige sjunkit till 16:e plats – tvärtemot ambitionerna i den mineralpolitiska strategi som Annie Lööf tog fram som näringsminister 2013.
Det manar till action hos statsmakterna.
Sverige är fortfarande en framstående industrination. Men positionen kan snabbt gå förlorad om regering och riksdag börjar slarva med lagar, regler och skatter. Den internationella konkurrensen är knivskarp.
Som det uttrycks i IF Metalls program: ”När regelverk och skatter justeras behöver det ske med industrins konkurrenskraft i sikte”.
Utan starka industrier blir Sverige nämligen ett fattigare land – och då drabbas även alla höga ambitioner för välfärds- och fördelningspolitiken.