Fredag 28 februari klockan 23.21 avlossades två skott i snabb följd på Sveavägen i Stockholm.
Sverige stannade upp. Statsminister Olof Palme var död.
Jag brukar inte ägna mig åt gissningsleken ”Vad skulle Palme gjort?” Inte heller åt romantiserande av typen: ”Det var bättre förr.”
Det är alltid bäst nu. Det är nu vi kan välja vår framtid och staka ut en bättre riktning.
Men en gång om året tillåter jag mig lite nostalgi.
Det finns tre arv av Olof Palme som jag önskar att vi idag förvaltade bättre.
- Antirasism. Herregud var det här landet skulle behöva mer av de värderingar Palme manifesterade i orden ”Det får inte finnas vi och de, det finns bara vi.” Idag slits Sverige isär och allt fler skyller allt mer på hudfärg och härkomst.
- Gemensam säkerhet. Ett begrepp han myntade som handlar om att världen hänger ihop, att vi alla är beroende av varandra. En motsats till militär upprustning och en övertygelses om att utveckling, demokratisering och fred går hand i hand.
- Fokus på arbete och välfärd. Palme minns ofta för sin tydlighet i globala värderingsfrågor, men under sin tid som statsminister fokuserade han tydligt på socialdemokratins historiska uppdrag – jämlikhet. Med en medvetenhet om att det görs bäst genom full sysselsättning och en generell välfärd.
Jo, idag kan vi tillåta oss ett stråk av nostalgi. Om inte annat för att få styrka att ta oss an den samtid vi är satta i.
För som Olof Palme sa ”Samhället är människornas verk. Om något är fel så kan vi ändra på det.”