När jag nyligen besökte Pajala fick jag en pratstund inte bara med S-ledaren Stefan Löfven, som gästade kommunen, utan också Niclas Dahlström, informationschef i gruvbolaget Northland Resources.
"Vi ökar produktionstakten under året. Målet är att skeppa ut de första produkterna under första kvartalet 2013", berättade han.
Northland Resources har redan investerat åtta miljarder kronor i gruvområdet i Kaunisvaara, omlastningsstationen i Pitkäjärvi och hamnen i Narvik.
"Vi räknar med att sysselsätta 450 personer i verksamheten vid årsskiftet 2014/15. Dessutom tillkommer 350 personer inom logistiken, framför allt lastbilschaufförer", sa Dahlström.
Det var idel optimistiska tongångar från informationschefen. Men ibland förändras verkligheten snabbt.
I slutet av förra veckan kom en mörkare och mer illavarslande rapport från bolaget.
Northlands Resources är i akut behov av nya friska pengar. För att klara verksamheten det kommande året behöver bolaget ungefär 2,4 miljarder kronor. Det ska ske genom både lån och en nyemission.
Jag håller tummarna för att det fixar sig.
Gruvsatsningen har ingjutit en härlig framtidstro och utvecklingsoptimism i bygden.
När jag träffade Pajalas förra kommunalråd Bengt Niska i februari 2006 - för ganska precis sju år sedan - var det inte mycket snack om gruvnäringen. Då talade vi mest om behovet av att bygga ut flygplatsen och möjligheterna att utveckla den lokala besöksnäringen.
Men bara ett år senare var allt fokus på gruvfyndigheterna i Kaunisvaara med omnejd.
I flera reportage under hösten 2007 skildrade NSD-reportern K-L Sundqvist vad som hände på blötmyren Tapuli. Northland Resources provborrade. Resultaten var positiva. Rubrikerna handlade om tusentals nya jobb.
"50 års befolkningsminskning kommer att vända", sa Bengt Niska tvärsäkert i NSD 9 oktober 2007.
Många var skeptiska och trodde att Niska blivit galen.
Men utvecklingen har gått på räls - i alla fall tills nu.
När jag återvände till Pajala i maj 2010 kunde jag se att det hade hänt en massa saker.
Bengt Niska guidade mig genom skogarna runt Kaunisvaara. Det sjöd av aktivitet och trafik.
Kommunalrådet showade, plockade upp en stor sten och visade upp Pajalas nya svarta guld.
Niska var röd som en tomat i ansiktet när han lyfte det stora stenblocket över huvudet. Jag fotograferade.
"Vi befinner oss i samma läge som Kiruna och Malmberget för 100 år sedan. Det här är början på en lång expansion", sa Niska i intervjun som publicerades på NSD:s ledarsida 7 maj 2010.
Nästa besök i gruvområdet gjorde jag i april 2012. Nya kommunalrådet Kurt Wennberg och informationschefen Niclas Dahlström visade runt.
Nu var det svårt att tvivla. Vid Tapuli pågick verksamheten för fullt. Lastbilschaufförer och grävmaskinister jobbade och svettades.
På bara några år hade myrmarken förvandlats till ett gytter av människor, fordon och industriell verksamhet.
Det då nästan färdigbyggda anrikningsverket och den enorma truckverkstaden stod som tydliga bevis i terrängen.
Den mentala förändringen har också varit påtaglig.
"Pajalabornas nya kännetecken är leendet", säger kommunalrådet Kurt Wennberg till alla journalister som besöker kommunen.
Det är inte bara snack. Dödgrävarmentaliteten har tryckts tillbaka. De senaste decenniernas nedgångsstämning har vänts till optimism.
Det byggs nya fina bostäder .
Utflyttade ungdomar återvänder och talar om en framtid i Pajala.
Northlands akuta kassakris har emellertid gett ny vind i seglen åt dysterkvistarna och pessimisterna.
Och visst, läget är allvarligt. Men äventyrar det hela projektet och Pajalas framtid som gruvkommun?
Jag vill inte tro det. De stora (och mest kostsamma investeringarna) är ju nu på plats. Det finns radikalt bättre förutsättningar att utvinna malmtillgångarna än vad som var fallet bara för ett år sedan.
Magnus Ericsson, professor i mineralekonomi vid Luleå tekniska universitet, verkar ha ungefär samma bild.
"Företaget har en proffsig ledning och det är ingen tvekan om att gruvan kommer igång. Det fina med gruvbrytning är ju att gruvan ligger där den ligger och att investeringarna är nästan klara. På lång sikt är jag inte orolig", sa Ericsson i NSD 25 januari.
I framtiden kanske det kommer att finnas andra ägare och stå något annat än Northland Resources på skyltarna utanför gruvområdet i Kaunisvaara.
Men basen för produktion och jobb förändras inte. Den finns kvar i marken.