NSD:s Veronica Palm träffade Palestinas ambassadör Rula Almhaissen under hennes besök i Luleå.
Förra helgen demonstrerade jag tillsammans med tusentals människor från hela landet i den stora kraftsamlingen för Gaza.
Det kändes både hopplöst och hoppfullt.
Hopplöst för att kriget bara pågår. Ett folkmord som livestreamas i våra telefonen. Det sker bokstavligen inför våra ögon.
Hoppfullt för att vi var många. Även om regeringen och EU inte förmår/vill agera så är vi många som ökar trycket – som vill ha fred.
Jag bar med mig den dubbla känslan när jag i onsdags träffade Palestinas ambassadör Rula Almhaissen under hennes besök i Luleå.
Med återhållen och kontrollerad vrede beskriver hon den aktuella situationen i sitt land.
- På Gaza de ofattbara 55 000 dödade, svält som vapen, bomber och markinvasion och etnisk rensning.
- På Västbanken, i skuggan av kriget på Gaza, är våldet och dödandet också ständigt närvarande, bosättare tar alltmer mark i anspråk och aktivister fängslas.
Israel dödar, förtrycker och fördjupar den olagliga ockupationen i alla delar av landet.
– Det måste få ett slut, säger ambassadören och fortsätter med att säga att Hamas måste släppa gisslan.
En viktig markering. Det palestinska folket är pressat i ett krig mellan en fullständigt hämningslös ockupationsmakt och en helt hänsynslös terrororganisation.
Jag har inget ansvar för vad den svenska regeringen gör eller inte gör, men när jag sitter mitt emot Rula Almhaissen så skäms jag.
Jag skäms över att Sverige är tyst, att vi låter folkmordet pågå, att vi inte kräver mer av EU och FN, att vi inte bryter handels- och utbytesavtal med Israel och att vi vägrar stöd till UNRWA.
Jag tappar nästan fattningen när hon berättar att vår biståndsminister inte tar emot henne, inte ens efter påminnelse.
Hon är ambassadör från det land i världen som idag är i mest akut stöd. Han är biståndsminister i ett av världens rikaste länder, som vägrar ge humanitärt stöd till det FN-organ som är destinerat för just Palestina. Skamligt.
När jag sent på kvällen kom hem känner jag samma dubbla känslor som efter demonstrationen i lördags.
Hopplöshet över situationen och över alla de barn som dödas och svälts ihjäl av ockupationsmakten. Och över Sveriges skamligt lama agerande.
Hoppfullhet över att vi ändå är många som står upp för fred och för ett fritt Palestina. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i Luleå arrangerade ett öppet och välbesökt möte med ambassadören på kvällen – vi blundar inte och vi ger inte upp.
Vi vet och vi ser det folkmord som utspelar sig i Gaza. Nu måste:
- Kriget och dess brott fördömas.
- Mat medicin, vatten, hjälporganisationer och journalister släppas in.
- Stödet till UNRWA återupptas.
- Handels- och utbytesavtal med Israel frysas.
- Gisslan hos Hamas friges.
- De ansvariga ställas inför internationella brottmålsdomstolen.
Det är det akuta, men det räcker inte.
Israels ockupation av sitt grannland Palestina måste upphöra. För att uppnå fred krävs att både Palestina och Israel är två fria och självständiga stater inom säkra och erkända gränser.