Jag älskar rymden. Kanske mest av allt berättelser om oändliga äventyr i rymden. Rymden kan innehålla exakt allt i filmernas värld.
I Interstellar, en film som jag såg på bio för något år sedan, har jorden blivit en torr och sandig plats där knappt ingenting kan växa, men människorna kämpar på. Till sist måste människorna ge sig ut i rymden för att över huvud taget överleva.
Det är en fantastiskt sorglig film, och jag erkänner att jag grät en del. Den var lite jobbig att se. Precis som den ensamma roboten Wall-E i filmen med samma namn, vars ensamhet kvar på jorden när alla andra har flytt är jobbig att se.
Men det jobbiga kanske ligger i tanken på hela jorden som en övergiven planet.
Det är ju mer och mer vanligt med filmer som handlar om att vi söker oss vidare i rymden för att hitta någonstans att bo. Inte för att det är kul och spännande – utan för att vi måste.
I vintras såg jag den nya Star Wars-filmen. Det episka rymdäventyret speglar 1900-talets optimistiska syn på rymden som ett äventyr, inte någonting vi tvingats fly till.
Det är lite som second hand-kläder: coolt om man köper det som en medveten grej, jobbigt om man tvingas köpa sina kläder där för att man inte har råd med något annat.
Hur vi porträtterar vår framtid säger en hel del om vår nutid. Vi har inte längre hopp om vår framtid, den porträtteras dystopiskt.
Det är kanske ett äventyr, men knappast något vi gör av äventyrslust.
Jag besökte Kiruna förra veckan. Där flyttar man hela staden för att gruvan kommer rasera platsen där staden står idag.
Det är en enorm uppoffring staden får göra. Men klimatpolitiken är inte en gruva under jorden.
Problemet är att uppgivenheten sprider sig inför klimatförändringarna. Klimatet blir bara varmare och varmare, så snart kanske vi är som ökenplaneterna i Star Wars, eller den torra jorden som i Interstellar.
Men lösningen är inte att ge upp och hoppas på att flytta hela mänskligheten till någon avlägsen planet.
Man kan flytta en liten stad i Norrbotten, men helst av allt vill man ju slippa det. Det är enklare att stoppa klimatförändringarna än att flytta hela mänskligheten.
Jag vill njuta av mina framtida rymdturer, i verkligheten som på film, på samma sätt jag är privilegierad nog att handla second hand: för att det är fint och mysigt, inte för att jag måste. Och förhoppningsvis har vi då gjort rymdturism så billig och miljövänlig att jag inte förvärrar saken.
Fram till dess längtar jag till nästa Star Wars.