Efter förra höstens val vred jag upp volymen på radion när R.E.M spelade "It´s the end of the world as we know it".
Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val sedan 1914. På liberala Dagens Nyheters ledarsida spekulerade Peter Wolodarski om "slutet på S-epoken".
För Socialdemokraterna inleddes en period på terapisoffan. Det tillsattes en kri(S)kommission och gjordes valanalyser.
Den tidigare partiledaren Mona Sahlin, partisekreteraren Ibrahim Baylan och ekonomisk-politiske talesman Thomas Östros fick fick kliva åt sidan.
Diskussionen om ny partiledningen blev spretig och utdragen. Men på extrakongressen i mars kändes det som att partiet ändå hade landat på fötterna.
Den nya partiledaren Håkan Juholt klev upp i talarstolen ackompanjerad av Elvis Presley.
"A little less conversation, a little more action please", dundrade ur högtalarna och Juholt höll ett installationstal i klass med Olof Palmes och Göran Perssons bästa.
Partiet fick ett nytt tilltal. Det kändes fräscht och spännande men ändå stadigt förankrat i arbetarrörelsens värderingar.
Det är ingen överdrift att Juholt gått hem bland fotfolket under sitt första halvår. Han har skapat nytt hopp.
När Juholt har talat om den sociala demokratin - oavsett om det varit i Boden, Borlänge eller Västertorp - har han fått många och långa applåder av partiets gräsrötter.
Juholts första tid var visserligen inte problemfri. Det räcker att säga Libyen.
Men det var inte värre än att den borgerliga regeringen kunde göra upp med Juholt om den svenska Libyen-insatsen, oavsett vad man nu tycker om den.
Att det blev hård diskussion om innehållet i (S)kuggbudgeten i S-riksdagsgruppen behöver inte heller ses som en nackdel.
Till sist enades ju gruppen om en budgetmotion som var riktigt bra.
Partiet slår an en ny ton mot storstadsväljarna, dock utan att ge avkall på tidigare krav på förbättringar i sjukförsäkringen, a-kassan och infrastrukturen i norra Sverige.
Men nu raseras det förtroendekapital som Juholt och partiet är på väg att bygga upp.
Diskussionen om Håkan Juholts ersättning för dubbelt boende överskuggar allt annat.
I onsdagens partiledardebatt i riksdagen försvarade Håkan Juholt ändå den nya S-politiken tappert.
"I stället för att planera för ett nytt jobbskatteavdrag vill vi projektera för en ny fast förbindelse över Öresund, för en ny tunnelbanesträcka i Stockholm och för första etappen av Norrbotniabanan", sa Juholt bland annat.
Han talade om vikten av större investeringar i yrkesutbildning och studentbostäder i stället för sänkt krogmoms.
Juholt visade att det finns ett politiskt alternativ som står för något annat än nya skattesänkningar och mindre offentlig sektor.
Hur långt det räcker för Juholt och socialdemokratin återstår att se
De första förtroendemätningarna efter lägenhetsaffären har inte varit roliga.
Partiet och Juholt befinner sig i ett mycket allvarligt läge.
I dag lyssnar jag inte på R.E.M eller Elvis. I stället låter jag de spröda tonerna från Coldplays "Fix you" strömma ut från högtalarna på datorn.
Frontfiguren Chris Thomas skrev låten till sin fru Gwyneth Paltrow när hon sörjde sin pappa som gått bort.
"Lights will guide you home", sjunger Thomas.
Vi får hoppas att alla oklarheter reds ut och att det finns ljus i mörkret även för S och Juholt.
Just nu känns det som att glädjeyran på S-kongressen i mars har förbytts till en djup kollektiv depression.
I värsta fall behövs ett nytt halvår på terapisoffan för att partiet ska orka med och stå starkt i valrörelsen 2014.