"Den senaste månaden har Dagens Nyheter haft 13 artiklar där kulturministern omnämns och tre om socialförsäkringsministern. Den förstnämnda har ansvar för 20 miljarder för statens utgifter, den andra närmare för 600 miljarder när pensionerna inkluderas", skriver Håkan Svärdman, försäkringsexpert hos Folksam, i ett inlägg på mikrobloggen Twitter.
Det är en iakttagelse som säger mycket, inte bara om DN, utan om hela den politiska debatten. Det silas mygg och sväljs kameler.
Socialförsäkringarna är ingen bisak och förtjänar verkligen att stå i centrum av samhällsdebatten. Det handlar om vilken trygghet som ska finnas vid sjukdom, ålderdom, arbetsskador eller föräldraledighet.
Systemet omfattar sjukförsäkring, pensioner, föräldraförsäkring, stödet för funktionsnedsatta och annat som är centrala delar av välfärdssamhället.
Under pandemin blev det tydligt vilken enorm betydelse som de sociala skyddsnäten har – att det finns hjälp och stöd när vi är sjuka eller förlorar jobbet.
När coronakrisen slog till ropade i princip alla – inklusive de som annars brukar plädera för stora skattesänkningar, avregleringar, privatiseringar och marknadsanpassning – på samhällsinsatser. Då förstod en växande skara människor hur viktigt det är att samhället är starkt, att sjukvården fungerar, att A-kassan ger viss inkomsttrygghet, att staten lindrar konsekvenserna för krisande företag o s v.
Pandemin synliggjorde dessutom att det finns brister i socialförsäkringssystemen. Ett exempel är karensavdraget i sjukförsäkringen, som slår snett och orättvist.
Under pandemin kunde många tjänstemän distansarbeta hemifrån även om de var snuviga, hostiga och småkrassliga. Men för de flesta med arbetaryrken – till exempel undersköterskor, busschaufförer och butikspersonal – var det aldrig ett alternativ
De var tvungna att sjukskriva sig och drabbades följaktligen hårdare av karensavdraget som det nu är konstruerat.
Under valrörelsen utlovade Socialdemokraterna därför "en miljardreform för att förändra karensavdraget och öka rättvisan för alla som inte kan jobba hemifrån".
Med regeringsskiftet efter höstens val försvann emellertid denna S-reform snabbt från den politiska agendan.
Sjukförsäkringen är ingen prioriterad fråga för den nya högerregimen. Den nämns bara kort och till intet förpliktigande ordalag i Tidöavtalet (uppgörelsen mellan SD, M, KD och L).
För Socialdemokraterna finns emellertid skäl att fortsätta driva på för en mer jämlik sjukförsäkring.
Så som karensavdraget är utformat i dag slår det hårdast mot arbetare som varje dag går till jobbet och som aldrig kan jobba hemifrån eller på distans. Det är varken rättvist eller rimligt.