Under torsdagen bjuder Luleå tekniska universitet in till lunchföreläsning i Vetenskapens hus.
Professor Christina Wanhainen och biträdande professorn Jenny Greberg kommer att tala om hållbar gruvbrytning och hur viktigt det är att öka medvetenheten hos allmänheten om det stora behov av metaller och mineral i övergången till en cirkulär ekonomi.
”Vi vill alla ha den senaste tekniken och de flesta av oss är positiva till omställningen till grön energi, men många kan inte se kopplingen mellan sina egna behov och gruvdriften i samhället. Ur ett råvaruperspektiv tar vi i Västeuropa tyvärr inte ansvar för en global hållbar utveckling. Var och en av oss bör fundera på varför det är så, och på varifrån våra metaller och mineral kommer”, säger Christina Wanhainen i ett pressmeddelande.
Det är en befogad fråga. Större investeringar i miljövänliga saker som vindkraftverk, solceller, elbilar, järnvägar och tåg kommer att kräva mer mineral och metaller.
Följaktligen kommer behoven av metaller och mineral – och gruvor – att växa kraftigt under de närmaste åren.
Merparten av de metaller som krävs för en omställning till förnybar energi och energilagring eller högteknologiska produkter utvinns dock inte i Sverige eller EU.
Till exempel står Kina i dag för utvinning av ungefär 95 procent av alla sällsynta jordartsmetaller i världen och Kongo står för ungefär 65 procent av världsproduktionen av metallen kobolt som är en viktig beståndsdel vid tillverkning av litiumjonbatterier till exempelvis elbilar.
Sverige och Europa har med andra ord ett stort beroende av länder som har en högst tvivelaktig syn på demokrati och mänskliga rättigheter.
Så behöver det emellertid inte vara.
Sverige – som ligger i framkant vad gäller arbetsrätt, arbetsmiljö och miljökrav – har egna tillgångar. Det finns gott om kobolt och andra framtidsmetaller i den svenska berggrunden – bland annat i Kiruna, Bergslagen och Skellefteåtrakten.
Men tyvärr bromsas investeringar i den svenska gruvnäringen av långdragna och byråkratiska processer.
År efter år bollas stora gruvprojekt mellan statliga myndigheter och regeringen.
I en rykande färsk rapport protesterar fackförbundet IF Metall mot den sega hanteringen.
”För industrins och transporternas klimatomställning krävs batterier. Och batterier görs av mineraler som Sverige är rikt på. Men den svenska gruvnäringen hindras ofta av utdragna tillståndsprocesser som skapar onödig risk och osäkerhet. Gruvdriften riskerar därför att ske i länder med betydligt sämre arbetsvillkor och lägre miljökrav än Sverige. Säkrare och snabbare tillståndsprocesser för gruvnäringen är en fråga som regeringen måste våga ta i”, skriver förbundet.
Rätt så. Det finns ingen anledning att tveka. Såväl regeringens socialdemokrater som miljöpartister borde se fördelarna med att effektivisera tillståndsprocesserna.
Det är inget vunnet för vare sig svenskt näringsliv, jobben eller klimatet om produktionen sker i Kina och Kongo istället för i Kiruna.