För några år sedan var vi ganska många som var kritiska mot Luleå kommuns beslut att lägga ut stora delar av tekniska förvaltningens verksamhet på entreprenad.
Kritiken märktes icke minst under arbetarrörelsens 1 maj-firande 2008.
"Stoppa privatiseringarna", löd ett plakat från Kommunal.
"Låt oss inte falla in i borgerliga trender med utförsäljningar", dundrade Maria Andersson-Nordström, ordförande för LO Luleå, i sin 1 maj-apell.
Kommunalrådet Karl Petersen, som stod i skottgluggen, tvekar dock inte om att beslutet var riktigt. I boken "Da capo" (Black Island Books 2010) utvecklar han sina argument.
"Konkurrensen får inte vara ett mål i sig, utan är endast ett medel för att stimulera utveckling och få mer välfärdstjänster för skattepengarna. Kommunen ska ha en väl utvecklad organisation för upphandling, uppföljning och kontroll", skriver han bland annat.
Efter den hårda debatten 2007-2008 har Luleå socialdemokratiska arbetarekommun enats om ett gemensamt program för "kommunal blandekonomi".
Programmet rymmer följande nyckelformulering:
"Kärnverksamheterna inom vård, skola och omsorg ska vi ha i egen regi, de ska vara offentligt styrda och gemensamt finansierade.
Elnätet, fjärrvärmen och vatten- och avloppssystem, är strategiska verksamheter som vi vill fortsätta äga och inte sälja ut. Ett fortsatt kommunalt ägande är också viktigt när det gäller kommunens lokaltrafik och bostadsbolaget.
Inom andra verksamheter och tjänster ska kommunen behålla en bra kompetens, men behöver inte utföra allt i egen regi. Exempel på sådant som kan upphandlas av entreprenörer och företag kan vara fastighetsförvaltning, fastighetsskötsel och lokalvård, skötsel och underhåll av gator och parker, snöröjning och transporter samt skötsel och drift av idrotts- och fritidsanläggningar."
Det är ett pragmatiskt synsätt. Det säger inte att offentligt ägande är svaret på allt. Men det tror inte heller att privatiseringar fixar alla problem.
Driftsformen är ingen dogm. Det viktigaste är nyttan för medborgarna och skattebetalarna.
Karl Petersen uttrycker det på följande sätt i "Da capo":
"Jag tror inte ett dugg på de politiker som säger att ´det blir billigast och bäst om kommunen gör allt i egen regi´. Men jag tror inte heller på de politiker som odlar tesen att ´allting löser sig bara det läggs ut på konkurrens och entreprenad´".
Det känns som en vettig utgångspunkt för framtiden. En gyllene socialdemokratisk medelväg rymmer både privata, offentliga och kooperativa lösningar.
Målet - att tillgodose medborgarnas behov - är viktigare än medlen.
S-programmet i Luleå bör bli stilbildande även för andra socialdemokratiskt styrda kommuner.
Luleås socialdemokrater är inte de enda kommunpolitiker som ställs inför de svåra frågorna om hur man bäst hushåller med skattebetalarnas pengar.