Vid årsskiftet höjs skatten i 106 av landets 290 kommuner. Det är främst kommuner med en hög andel låginkomsttagare, sjukskrivna och arbetslösa som tvingas höja skatten.
Utvecklingen är inte förvånande. När staten minskar sitt engagemang för sjuka och arbetslösa så blir det kommunerna som får ta smällen.
Kostnaderna flyttas helt enkelt från arbetsförmedlingen och försäkringskassan till kommunernas socialkontor.
Följden blir även växande skillnader mellan landets kommuner. Kommuner med en tuff arbetsmarknadssituation drabbas av naturliga skäl hårdare.
Det kan skilja mer än fem kronor i kommunalskatt beroende på var du råkar bo.
En skogsarbetare i Dorotea får betala 34,70 kr av varje intjänad hundralapp i kommunalskatt medan en direktör i välbeställda Vellinge slipper undan med en kommunalskatt på 29,19 kr.
Det är en politik som applåderas i de fina kvarteren på Lidingö och i Danderyd. Men det är en utveckling som borde bekymra alla, inklusive dem som har till synes trygga jobb och goda inkomster.
Ett Sverige med växande ojämlikhet blir ett sämre och otryggare samhälle för alla. Sverige får betala ett högt ekonomiskt och socialt pris för de växande klyftorna.