30 april kommer det att flaggas i hela landet. Det är valborgsmässoafton och kung Carl Gustaf fyller 75 år.
Sannolikt kommer republikanska föreningen att ta tillfället i akt för att beskriva monarkin som otidsenlig och odemokratisk.
"Monarki går inte ihop med demokrati eftersom rollen som statschef går i arv inom en och samma släkt. Statschefen ska tillsättas på ett demokratiskt sätt efter kompetens och duglighet", framhåller föreningen på sina hemsida.
Men det är en kritik som sannolikt inte kommer att få särskilt stort genomslag.
Det folkliga stödet för att avskaffa monarkin är ganska svagt. I anslutning till kungens 70-årsdag 2016 gjorde Sifo och Svenska Dagbladet en opinionsmätning om stödet för monarkin.
Undersökningen visade att hela 65 procent av svenskarna vill behålla monarkin. Bara 24 procent vill avskaffa den.
Visserligen finns det tre riksdagspartier (S, V och MP) som har kravet på republik inskrivet i sina partiprogram. Det är dock inget av dem som driver det på allvar eller särskilt aktivt.
De flesta förefaller att vara ganska nöjda med den så kallade Torekovskompromissen, som reglerar statsskicket i Sverige.
Torekovskompromissen firar för övrigt också en högtidsdag i år. 20 augusti är det prick 50 år sedan Socialdemokraterna och de borgerliga partierna kom överens om att monarkin ska bestå, men till priset av att kungen fråntas allt politisk inflytande – till exempel vid regeringsbildningar.
Det skedde vid ett sammanträde på Hotell Kattegat i den skånska orten Torekov och uppgörelsen från 1971 innebär att kungen bara ska ha representativa och ceremoniella uppgifter.
Sedan dess har Sverige levt med denna uppgörelse – och den kommer sannolikt att bestå under många år framöver.
Kronprinsessan Victoria, som så småningom ska ta över rollen som statschef, är en av Sveriges mest populära personer.
Därför är det ingen kvalificerad gissning att monarkin i Sverige rentav kommer att få en starkare ställning när Victoria tillträder.
Inget parti lär vilja utmana en mycket stark folkopinion och äventyra sina möjligheter att utöva inflytande på andra samhällsområden.
Från socialdemokratisk synpunkt är det att betrakta som en rimlig och klok strategi. Det är viktigare att kunna driva jobb-, välfärds- och fördelningspolitik än att ge sig på ett populärt kungahus som ändå har en begränsad makt i det svenska samhället.
Kort sagt: Republikanerna får bida sin tid och bita ihop under kungens 75-årsfirande. Torekovskompromissen lär bestå under många år.