Krisens förlorare
Vilka drabbas hårdast av krisen i världsekonomin? Är det ryssar som tvingas köra svarttaxi för att få in pengar? Är det aktieägare i USA? Eller kanske de som drabbades av Carnegiekrisen i Sverige?
Foto: KAREL PRINSLOO
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Likadant är det i många slumområden, framför allt i tredje världen. När tiderna blir sämre blir det mindre överskott i de rika industriländerna och viljan att ge minskar i takt med börsernas nedgång. Det tillsammans med de ekonomiska problemen i tredje världen gör att de allra fattigaste är krisens stora förlorare.
Förenta Nationerna satte upp åtta milleniemål 2000. 189 stats- och regeringschefer ställde sig bakom målet att halvera den extrema fattigdomen i världen till 2015. Det handlar bland annat om ökad utbildning, ökad jämställdhet och minskad barnadödlighet. Länge såg det ut som om målet om en halvering skulle kunna uppfyllas. Så kom finanskrisen och läget är med ens mycket dystrare, i Kibera och på tusentals andra platser.
- Utvecklingen hittills har varit för långsam för att det ska vara möjligt att nå milleniemålen till 2015, som är målet. Det finns väldigt tydliga indikationer på att det här kommer att leda till en djup nedgång för utvecklingen i fattiga länder, säger Helena Ekinge på FN:s utvecklingsprogram UNDP.
- Förutom att det är en tragedi för just de människorna just då, så leder det ju också till allvarliga konsekvenser för den långsiktiga utvecklingen i ett land, säger hon till Ekoredaktionen.
I måndags presenterade FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon en rapport som bekräftar att framstegen under de senaste 15 åren riskerar att gå förlorade. Det är genant för den rika delen av världen. Stödet till de allra fattigaste får karaktären av allmosa. De rika länderna vårdar i första hand sin egen ställning. Stödet till de fattigaste på jorden har låg prioritet.
När pirater härjar utanför Somalias kust ingriper världssamfundet resolut. Krigsfartyg från USA, Sverige, Frankrike, Kina med flera länder patrullerar för att upprätthålla ordningen. Man skulle önska sig att det fanns en lika stor vilja att hjälpa människorna i Kibera.
Palestinska flyktingläger har varit en utmärkt rekryteringsbas för extrema organisationer. På samma sätt kan getton i storstadsområden, där fattigdom och hopplösheten breder ut sig, föda mer av våld. Det handlar därför inte enbart om humanitära insatser utan också om satsningar på säkerhet och trygghet.
Sverige är ju ordförande i EU under detta halvår. Det är en utmärkt position för att försöka få den rika världen att leva upp till sina förpliktelser.