Vi tar det från början. Peter Olofsson tycker att Luleå kommun har ett snålt förhållningssätt till utskänkningstillstånden. Bara redan etablerade aktörer i krogbranschen kan driva krogverksamhet vilket försämrar utbudet, menar han.
Udden i NSD-krönikan, som publicerades den 11 juli, är alltså riktad mot de styrande i Luleå - inte mot enskilda krogägare. Men som vilken god krönikör som helst tar Peter Olofsson exempel. Han kritiserar Olibas och Roasters utbud.
Naturligtvis upprör det de namngivna krogarnas ägare. Att få negativa recensioner i tidningen är aldrig kul. Alla som har blivit kritiserade offentligt vet hur orättvist det kan kännas. Då har man möjlighet att göra genmälen.
Att ta kontakt med journalisten eller den ansvariga utgivaren och meddela att man har en annan åsikt som man vill få publicerad.
Att porta en journalist på grund av en kritisk text är något helt annat. Det är ett oförsvarligt maktspråk som är menat att fungera som statuerande exempel: Skriver ni kritiskt om oss är ni inte välkomna hit längre!
Så riskerar det fria ordet att begränsas. Människor tystnar för att de kan blir straffade om de höjer sina röster.
En sådan stad vill jag inte leva i. Bara om vi har högt i tak kan Luleå utvecklas. Att klaga på kaffet eller serveringen kan knappast betraktas som särskilt kontroversiellt i debatten om en stads krogliv. Så lågt i tak kan vi bara inte ha.
Krogägare har stor social makt
i städerna de verkar. Särskilt om nöjesutbudet är skralt. De besitter makten över privatägda mötesplatser i det offentliga rummet. De påverkar var människor umgås, vad vi äter och dricker till vilka priser.
Argumentet "Men gå någon annanstans om du inte är nöjd!" är för enkelt. Populära ställen blir ännu populärare just i kraft av sin popularitet. Människor vill mötas. Därför går vi ofta dit andra går, hur flockartat det än kan verka. Ägarna till populära krogar tjänar på det, både ekonomiskt och maktmässigt.
Med makt följer ansvar. Med makt följer även kritisk granskning. Krogägare måste finna sig i att bli granskade som de makthavare de är. Den fria journalistikens själva uppgift är att granska makt i alla dess former.
När en journalist blir portad för en kritisk krönikas skull är det av underordnad betydelse vad som stod i den enskilda krönikan. Då spelar det ingen roll om man tycker att krönikören har rätt eller fel. Då blir huvudsaken försvaret av det fria ordet. Vi har åsiktsfrihet i det här landet och ska fortsätta att ha det.