Kuriren är sig lik

De norrbottniska S-riksdagsledamöterna har levererat, fr v Linus Sköld, Älvsbyn, Emilia Töyrä, Kiruna, Ida Karkiainen, Haparanda, och Fredrik Lundh Sammeli, Luleå.

De norrbottniska S-riksdagsledamöterna har levererat, fr v Linus Sköld, Älvsbyn, Emilia Töyrä, Kiruna, Ida Karkiainen, Haparanda, och Fredrik Lundh Sammeli, Luleå.

Foto: Jonas Andersson

LEDARE2018-06-12 05:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Moderata Norrbottens-Kurirens ledarsida är sig lik.

Varje valår brukar krönikören Bo Östman gå till någon form av personangrepp mot de socialdemokratiska riksdagsledamöterna från Norrbotten.

Den här gången sker det i en text den 8:e juni där S-politikerna från länet beskrivs som dörrmattor som inte gör några avtryck.

Den som studerar riksdagens beslut, protokoll och skrivelser kan emellertid notera ovanligt många norrbottniska framgångar under den gångna mandatperioden.

S-folket från norr har drivit på och fått med sig sina kamrater i riksdagsgruppen och regeringen.

Låt mig nämna igångsättandet av Norrbotniabanan, Malmporten, en ny E4-bro över Kalix älv, upprustningen av E10 och andra projekt i den nationella infrastrukturplanen.

Glöm inte heller extrapengarna till Norrlandsfonden, höjningen av Norrlandsstödet till jordbruket eller omlokaliseringen av polarforskningssekretariatet till Luleå. Eller de nya statliga servicekontoren i Jokkmokk och Överkalix.

Minns dessutom sänkningen av skatten för datahallar (som har en avgörande betydelse för Facebooks nya stora investering i regionen).

Notera även påverkansarbetet från både riksdagsledamöter och kommunpolitiker för statliga ersättningsjobb till Jokkmokk och Kiruna.

Viktigt är också att det numera finns en regering som ser och uppmärksammar behoven i norr. Det är ett helt annat engagemang för de regionala utvecklingsfrågorna än under de borgerliga regeringsåren 2006-2014.

Då behandlades Norrbotniabanan som något som katten släpat in. Då blev det ingen förstärkning av Norrlandsstödet till jordbruket. Då omlokaliserades statliga jobb från glesbygdskommunerna till Stockholm istället för tvärtom.

Det är inte konstigt att stödet för allianspartierna i Norrbottens sjönk ihop som en punkterad sufflé i valet 2014 – till låga 23,6 procent.

Den borgerliga regeringsperioden var ingen lyckosam tid för Norrbotten.

Om detta finns också all anledning att påminna om under de 89 dagar som nu återstår till valdagen i september.

Bo Östmans personangrepp kan inte dölja att det är stor skillnad på S-ledd och alliansstyrd regional- och landsbygdspolitik.