LAS stärker tryggheten

Jimmie Åkesson (SD) vände ryggen mot Stefan Löfven (S).

Jimmie Åkesson (SD) vände ryggen mot Stefan Löfven (S).

Foto: Pontus Lundahl/TT

LEDARE2018-05-08 05:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Den 28 april inföll världsarbetsmiljödagen.

LO, TCO och Saco – samtliga fackliga centrala organisationer i Sverige – valde i år att fokusera på arbetet mot sexuella trakasserier i arbetslivet.

Det kändes som en given prioritering i spåren efter #MeToo.

Det är nämligen inte bara kvinnliga skådespelare, författare och andra kändisar som är drabbade.

Det är i allra högsta grad också en fråga om klass och etnicitet.

De yrkesgrupper som löper störst att utsättas är de kvinnodominerade, ensamarbetande och kontaktnära yrkena.

Inte sällan handlar det om medlemmar i Kommunalarbetareförbundet (till exempel personliga assistenter eller hemtjänstpersonal).

”Sexuella trakasserier – ovälkomna förslag, pornografiska bilder, oönskad fysisk kontakt och oönskade sexuella anspelningar – är sorgligt nog en del av många medlemmars vardag”, skriver Kerstin Mikaelsson, utredare på Kommunal, i ett blogginlägg.

Totalt anger nästan 10 procent av medlemmarna i Kommunal att de blivit utsatta för sexuella trakasserier under det senaste året.

En annan utsatt grupp är Hotell- och restaurangfackets medlemmar. Var tolfte hotellstäderska vittnar om att de drabbats av sexuella trakasserier.

ledarsidan i NSD 21 mars påpekade dessutom Sonia Ericstam att särskilt utsatta är kvinnliga arbetskraftsinvandrare.

”Allting tyder på att kvinnliga arbetskraftsinvandrare i lika stor utsträckning som svenska kvinnor utsätts för trakasserier på arbetsplatsen. Däremot är det osannolikt att de anmäler eftersom de, om de blir av med jobbet, riskerar att behöva lämna landet”, konstaterade hon.

Med andra ord: Otrygga anställningsformer ökar risken för att övergrepp tystas ned, inte anmäls eller inte förebyggs.

LO:s medlemsundersökning ger klart besked. De som har tidsbegränsade anställningar är mer utsatta än de som har tillsvidareanställningar.

Därför är det oroande att samtliga borgerliga partier talar om att luckra upp LAS (lagen om anställningsskydd). Redan utsatta grupper på arbetsmarknaden riskerar att få det ännu tuffare.

Slutsatsen borde vara självklar. Det är lättare att anmäla sexuella övergrepp om du har en stark ställning på arbetsmarknaden och inte riskerar att förlora jobbet om du säger ifrån. En försvagning av LAS riskerar således att förvärra problemen.

Om detta ville också S-ledaren Stefan Löfven tala om i söndagens partiledardebatt i SVT. Då möttes han av en vänd rygg och ett hånflin från SD-ledaren Jimmie Åkesson som manade honom att hålla sig till ämnet.

Den som på allvar vill stärka jämställdheten i det svenska samhället kan emellertid inte bortse från villkoren i arbetslivet. #MeToo har gjort det smärtsamt tydligt att det behövs ytterligare åtgärder – via både lagar och avtal – för att skapa en arbetsmiljö fri från sexuella trakasserier.

Antagligen är det för mycket begärt att Åkesson ska se och intressera sig för problemet. Men andra på den borgerliga kanten borde göra det.