På 1600-talet engagerade sig de holländska bröderna Momma i malmbrytningen i Svappavaara, Kengis och Masugnsbyn. På 1740-talet var ålänningen Jonas Medlercreutz en av grundarna till Meldersteins bruk utanför Råneå. Under 1800-talet såg sörlänningar som Karl Fredrik Liljevalch och Christian Gültzau till att Luleå blev en sjöfartsstad av rang.
Norrbotten har – kort sagt – inte utvecklas under ostkupa.
Dagens Norrbotten är ett resultat av massor av influenser utifrån.
Det har gjort Norrbotten till ett rikt, spännande och mångkulturellt län.
I Norrbotten samsas folk som talar svenska, ?nska, meänkieli och samiska. Människor med olika bakgrund lever i fredlig samexistens med varandra.
Det finns heller ingen anledning att börja titta snett på sina grannar bara för att de talar ett annat språk eller kommer från ett annat land.
Norrbotten har plats för alla sina invånare – och fler därtill. Länet utgör en fjärdedel av Sveriges yta men det har inte ens tre procent av rikets befolkning.
Det finns gott om livsrum för både renskötande samer, jägare, fiskare, gruvbolag, turistföretagare och andra i denna region.
Vi vet dessutom att det behövs arbetskraft utifrån för att klara äldreomsorgen och sjukvården i länets kommuner.
Jag har själv sett att hjärtsjukvården vid Sunderby sjukhus inte skulle funka utan läkare som heter Habib eller Jamshidi.
Därför finns skäl att varna för dem som vill göra etnicitet till en stor valfråga 2014.
Öppenhet och generositet mot omvärlden är bättre ledstjärnor än instängdhet och slutenhet.
Norrbotten har inget att vinna på växande etniska motsättningar.