Framtiden för landstinget i Norrbotten är ingen struntsak.
Landstinget är huvudman för sjukvården i Norrbotten, omsätter åtta miljarder kronor och har totalt 7000 anställda.
En sådan central samhällsverksamhet kan inte behandlas hur som helst – allra minst förvandlas till politisk lekstuga.
En revisionsrapport, som presenterades i mitten av april, visar dessutom att detta landsting befinner sig i en prekär ekonomisk situation.
Revisorerna riktade stenhård kritik mot det negativa resultatet, att de olika verksamheterna under en följd av år tillåtits gå med stora förluster och att den tidigare landstingsledningen inte förmått att följa upp beslutade sparkrav.
Det är även bakgrunden till det omfattande sparpaket som presenterades i måndags.
Det innehåller inga roliga besked. Men det är inget alternativ att bara strunta i underskotten.
Exemplet Grekland borde ha lärt hela världen – inklusive Norrbotten – hur illa det kan gå om man avstår från att göra något åt sina ekonomiska bekymmer.
Så illa är det inte i Norrbotten – än. Men det gäller att agera innan det är för sent.
Det går inte att landstingspolitikerna bara rullar problemen framför sig.
Det är som att kissa i byxorna. Det värmer ett tag men till sist blir det väldigt obehagligt.
Men tyvärr verkar inte alla 71 ledamöter som ingår i Norrbottens landstingsfullmäktige förstå sin roll och sitt tunga ansvar.
I NSD läser jag om S-ledamoten Sten Nylén, Kiruna, som är beredd att fälla hela sparpaketet, trots att han inte ens har deltagit i den egna partigruppens diskussioner om förslaget.
Det är inte seriöst.
Norrbottens-Kuriren (M) vädrar givetvis morgonluft. Sten Nylén kan ju bli den lilla tuva som fäller hela det rödgröna lasset.
”Läget för ett maktskifte i landstinget har sällan varit bättre”, jublar Johan Eriksson på Kurirens ledarsida.
Men hej bara! Hur goda är egentligen förutsättningarna för borgarna att ta över? På riktigt?
Valresultatet 2014 gav ett tydligt besked. De tre rödgröna partierna har tillsammans 36 av 71 mandat i landstingsfullmäktige – det är en skör majoritet men ändock en majoritet av mandaten.
Borgarna plus sjukvårdspartiet har tillsammans 32 mandat. Inte ens med de tre SD-mandaten finns en borgerlig majoritet i landstingsfullmäktige.
Det är ett regeringsalternativ som inte framstår som särskilt starkt och handlingskraftigt.
Vän av ordning måste dessutom fråga sig hur det skulle gå att förena de olika partillinjerna.
Mattias Karlsson (M) talar om att lägga ned sjukhus och banta bort 400-500 landstingsanställda. Det är svårt att tro att det skulle accepteras av sjukvårdspartiets Kenneth Backgård och ledamöterna i hans partigrupp.
Den rödgröna landstingsledningen har ingen lätt sits. Men det skulle inte heller det så kallade alternativet ha.
Därför funkar det inte att ansvarskännande politiker låser in sig i de traditionella blocken.
I det här läget skulle det behövas ett handslag över blockgränsen för att hantera de akuta ekonomiska problemen.
Sedan – inför valet 2018 – kan partierna återgå till det traditionella ställningskriget. Men just nu behöver landstinget något annat.