På högerkanten vrids tonläget upp i debatten om vinstintressen i välfärden.
"LO styrs av kommunistiska drömmare i vinstfrågan", skrev Janerik Larsson, f d vice vd i Svenskt Näringsliv, på webbplatsen Newsmill 5 september.
Dagens vd i Svenskt Näringsliv, Urban Bäckström, är inne på samma spår i Dagens Nyheter 8 november.
Bäckström talar han om att Socialdemokraterna vill ha "långtgående ingrepp i företagsamheten".
Kritikerna är dock fjärran från verkligheten. Socialdemokraterna och LO är inga extremister som vill stoppa all valfrihet och mångfald i välfärdssektorn.
Däremot finns en tämligen samstämmig uppfattning hos arbetarrörelsen, liksom hos stora delar av svenska folket, att det krävs tydliga regler och krav på de företag som är verksamma inom skola, vård och äldreomsorg.
Den socialdemokratiska partistyrelsen vill inte ha ett vinstförbud. Men den vill begränsa möjligheterna till stora vinstuttag genom hårdare regleringar, mer insyn och högre kvalitetskrav på de privata företag som är verksamma inom skola, vård och äldreomsorg.
Det är ingen orimlig inställning.
År 2010 fanns omkring 49 000 privata företag inom vård, skola och omsorg i Sverige. De flesta av dem framstår som seriösa aktörer som månar om verksamheten.
Men det finns också en del sorgliga exempel på motsatsen, det vill säga företag som bara är ute efter att göra snabba klipp och är ointresserade av att utveckla kvaliteten inom skola och äldreomsorg.
Därför behövs tydligare krav och riktlinjer.
Kraven från LO och S är inte heller konstiga vid en internationell jämförelse.
"I alla andra jämförbara länder har man någon form av vinstbegränsning. Det gäller exempelvis i Holland, Belgien, Norge, Danmark och i Finland. Och där är det knappast några revolutionära socialister som drivit på i frågan. Oftast har det handlat om politiker med borgerlig värdegrund som insett att marknadsekonomin faktiskt har sina begränsningar", påpekar LO-utredaren Kjell Rautio i ett blogginlägg.
Faktum är att det är Sverige som framstår som den udda fågeln i Europa.
"Ingenstans i världen finns en i så hög grad skattefinansierad välfärd som samtidigt är så obefintligt reglerad", sa LO: s vice ordförande Tobias Baudin i samband med ett besök i Luleå under tisdagen.
Därför är det bra att LO och S diskuterar bristerna och föreslår lösningar. Den stora skandalen är i stället att regeringen sitter passiv och tillbakalutad.
Det är ju faktiskt alliansen som har makten och hela härligheten. Det är framförallt alliansen som borde ta ansvar när det finns brister i välfärden och det läcker pengar från skolor, vård och omsorg.
Men från regeringskansliet råder största möjliga tystnad.
Regeringen presenterar inga konkreta förslag för att rätta till problemen och reglera verksamheten.
Är det verkligen helt omöjligt för en borgerlig regering att säga att man vill sätta stopp för oskäliga övervinster och vinstmaximeringsprinciper som urholkar kvaliteten i vård, skola och omsorg?
Borgarnas passivitet oroar betydligt mer än arbetarrörelsens stillsamma diskussion om innehållet i välfärdspolitiken.