Det brukade sägas att manliga industriarbetare var de som var mest skeptiska till Mona Sahlin som statsministerkandidat.
Därför var det med viss nyfikenhet som jag lyssnade på IF Metalls Stefan Löfven under valrörelsen 2010. Skulle han vackla i stödet för Sahlin?
Icke. Före valet 2010 besökte Löfven Norrbotten vid två tillfällen.
Första gången var under Noliamässan i Piteå i början av augusti. Andra gången var på den socialdemokratiska valupptakten i Sörbyparken 22 augusti.
Bägge gånger var han glasklar i sitt stöd till Mona Sahlin som statsministerkandidat.
Det var inget mummel i skägget om förtroendet för Sahlin.
Löfven köpte inte heller snacket om att borgerlig politik skulle vara bra för metallarbetarna. Det man ger på gungorna tar man igen på karusellerna, konstaterade han under valrörelsen 2010.
"Den försämrade ersättningen vid arbetslöshet gör att många industriarbetare bara får hälften av den tidigare lönen i ersättning vid arbetslöshet. Inte 80 procent som många tror", sa han.
"Vad är Fredrik Reinfeldts lösning? Teckna en privat försäkring. Jo tack. Jag tror inte han vet vad det kostar för vanligt folk. Det kostar en industriarbetare 630 kr utöver de 400 kr man redan betalar, alltså över 1 000 kr i månaden bara för a-kassan!", sa han.
Löfven var dessutom djupt oroad över ett Sverige som dras isär och uppdelningen i "vi och dom",
"Vissa har pengar, köper privata försäkringar, sänder sina barn till privata sjukhus och blir allt mindre intresserade av att betala skatt till en offentligt finansierad välfärd. Andra lever på minimum och bor i mindre attraktiva områden med slitna skolor. Kan vi då hålla ihop samhället eller vad riskerar vi?", undrade han i NSD 2 september 2010.
Löfven var en lojal och hårt arbetande socialdemokrat under Mona Sahlin. Han deltog inte i några palatsrevolutioner och gav Mona Sahlin helhjärtat stöd i valet 2010.
På samma sätt har det även varit under Håkan Juholts korta partiledartid. Stefan Löfven har inte hört till dem som ägnat sig åt knivhugg, nålstick, krypskytte och fult maktspel.
Det gör att Stefan Löfven går hem och är respekterad hos de flesta i partiet.
Den gamle svetsaren Löfven kan foga samman partiet och mobilisera hela rörelsen valåret 2014.
Förankringen i arbetarrörelsens värderingar och organisationer är gedigen. Han började 1979 på Hägglund & Söner i Örnsköldsvik.
Sitt första fackliga uppdrag fick han 1981 då han valdes till kontaktombud på arbetsplatsen. Sedan 2005 är han ordförande i IF Metall med 370 000 medlemmar.
Han har en lugn, saklig och vänlig framtoning.
Engagemanget för a-kassa, sjukförsäkring, arbetslivspolitik, arbetsrätt och andra av arbetarrörelsens hjärtefrågor är starkt.
Kunskapen om industri- och näringspolitik är stor. Det ger Socialdemokraterna ett starkt trumfkort mot regeringen.
Till och med på vanligtvis regeringstrogna Svenskt Näringslivs hemsida kan man läsa kritiska inlägg mot bristen på industripolitiskt engagemang i dagens Sverige.
Lennart Kärrberg, vd på Ekström & Son i Kristianstad, menar att det är en helt felaktig bild att industrin har tappat i betydelse för Sverige.
Med Stefan Löfven har S fått en statsministerkandidat som vet att exportindustrin fortfarande spelar en avgörande roll för jobb och välfärd i Sverige.
Den stora nackdelen är att Löfven inte sitter i riksdagen. Det gör att inte han kan delta i partiledardebatterna i riksdagen.
Under de åtta stora partiledardebatterna som återstår före valet 2014 kommer S att företrädas av någon annan än sin partiledare.
Men bland partiets 112 riksdagsledamöter finns andra människor som är goda debattörer.
Varför inte varva uppdraget mellan yngre förmågor i riksdagsgruppen? Profilera ett antal spännande framtidsnamn! Synliggör fler och visa bredden inom S!