Alla opinionsmätningar ska tas med en nypa salt. Men SCB:s stora partisympatiundersökning kan tas med en mindre nypa salt än andra.
Den görs bara två gånger per år och baseras på ett urval av 9000 personer (andra mätningar bygger på betydligt färre intervjuer).
Men SCB-mätningen är likafullt bara en opinionsmätning. Den säger inget om hur det kommer att gå i valet i september 2014.
SCB ger emellertid en hint om hur de politiska vindarna blåser just nu.
Så här ser det ut för de åtta riksdagspartierna i SCB:s senaste mätning.
1. Socialdemokraterna. I valet 2010 fick partiet 30,7 procent. Under nya partiledaren Stefan Löfven har det skett en klar uppryckning. S ligger på 34,8 procent.
Det känns som att partiet är på rätt väg. Men Löfven har en bit kvar till Göran Perssons fina valresultat 2002, när partiet lockade fyra av tio väljare.
2. Moderaterna. 2010 ryckte partiet fram till 30 procent, en historiskt hög siffra. I SCB-mätningen ligger partiet fortfarande på goda 28,1 procent.
Det är siffror som M kan vara nöjda med. Men det är oroande för alliansbygget att framgångarna sker på bekostnad av de borgerliga småpartierna. Det tär på sammanhållningen i regeringen.
3. Miljöpartiet. SCB-siffran på 8,6 procent ligger en bit över valresultatet 7,3 procent 2010.
De gröna går starkt bland ungdomar och akademiker. De har dessutom hög trovärdighet i en av de absolut viktigaste framtidsfrågorna, klimatpolitiken.
Men partiets position som tredje största parti är långt ifrån säker.
4. Sverigedemokraterna - 5,7 procent i valet 2010. I SCB-mätningen går partiet fram till 7,9 procent. Varselvågen och den höga arbetslösheten gynnar SD.
Den europeiska erfarenheten är glasklar. Växande klyftor gröper ur samhällssolidariteten och gynnar alltid partier av SD:s typ.
5. Folkpartiet - 7,1 procent 2010. Alla borgerliga småpartier för en tynande tillvaro i skuggan av de dominerande Moderaterna. FP klarar sig bäst men tappar ändå mark. Av SCB får partiet 5,5 procent.
Sex år med Jan Björklunds skolpolitik har inte varit en hit. Larmrapporterna talar om sjunkande resultat och växande utslagning i skolan.
6. Vänsterpartiet - 5,6 procent 2010. Bytet från Lars Ohly till Jonas Sjöstedt blev inget lyft. Partiet står och stampar på 5,8 procent, enligt SCB.
Erfarenheten från andra nordiska länder visar dock att det finns en bas för ett parti till vänster om S. Men då gäller det att Sjöstedt & Co sköter korten på rätt sätt.
7. Centerpartiet - 6,6 procent 2010. Annie Lööf blev ingen vitamininjektion. Partiets långvariga kräftgång fortsätter.
Förr var C ett självklart alternativ för många vanliga människor på landsbygden. Det är partiet inte längre. Partiet får låga 4,4 procent av SCB.
8. Kristdemokraterna - 5,6 procent 2010. Nedgången till 3,8 procent i SCB-mätningen är mycket allvarlig för partiledaren Göran Hägglund.
Det är svårt att se hur han ska kunna vända trenden före valet 2014.
Utförsäkringar och stigande socialbidragskostnader talar inte för den kristdemokratiske socialministern.
SCB-mätningen ger 49,2 för det rödgröna blocket. Allianspartierna får 41,8 procent. Inget av blocken kan vara säker på en egen majoritet.
Det väcker tankar om den traditionella blockpolitiken. Sverige har ett nytt politiskt landskap som rymmer även SD.
SD vill ha en nyckelroll för att påverka Sverige i sin riktning, exempelvis för en mer restriktiv invandringspolitik. Men det är de övriga partierna som bestämmer om SD ska få den rollen.
Glöm inte att mer än nio av tio väljare röstar på andra partier än SD.
SD representerar en viss opinion och vissa värderingar. Men Jimmie Åkesson med 7,9 procent är inte mer representativ för vanliga arbetare än Stefan Löfven med 34,8 procent.
Den nya situationen kräver dock nya samarbetsmönster. Vill vi slå vakt om idéerna att Sverige ska vara ett välfärdssamhälle för alla - även de som har utomnordisk bakgrund - så krävs sannolikt mer av samarbete över den traditionella blockgränsen.
Socialt inriktade borgerliga politiker, socialdemokrater och miljöpartister måste hålla dörrarna öppna och vara beredda att samarbeta.