Företrädarna för Norrbottens Sjukvårdsparti, Centerpartiet och Folkpartiet har använt sig av många hårda och stora ord efter landstingsfullmäktiges sammanträde 29 december, som valde Maria Stenberg (S) till ny ordförande i landstingsstyrelsen i Norrbotten.
De talar i upprörda ordalag om ”fusk” och att beslutet var ”odemokratiskt”.
Men snälla nån! Någon måtta på överdrifterna får det väl ändå vara.
Jag har full respekt för att det finns en besvikelse hos borgare och sjukvårdspartister som eftersträvat makten och hela härligheten i landstinget.
Det fanns till och med en period i höstas när det kändes som att ett maktskifte var på gång. Vänsterpartiet var inne på att byta sida men ändrade sig i sista stund.
Men i det läge som är nu – när S, V och MP bestämt sig för att samarbeta på nytt (och Maria Stenberg ersatt Kent Ögren som Socialdemokraternas frontfigur) – råder ingen tvekan.
Det finns en rödgrön majoritet i både landstingsfullmäktige och landstingsstyrelsen.
Som jag påpekat många gånger på denna ledarsida tappade Socialdemokraterna mark i landstingsvalet. Partiet har fått tydliga signaler från väljarna i både Malmfälten och östra Norrbotten.
Efter höstens val var jag också den förste att efterlysa självkritik och förändringar hos Socialdemokraterna i landstinget.
Men det är samtidigt viktigt att notera att Socialdemokraterna fortfarande är största parti i landstingspolitiken. 60841 norrbottningar röstade på S, även om det kunde ha varit fler.
S har 27 mandat av landstingsfullmäktiges totalt 71 mandat. Tillsammans med Vänsterpartiets sex och Miljöpartiets tre mandat betyder det att sammanlagt 36 ledamöter backar upp den rödgröna landstingsledningen.
Av det skälet har jag även svårt att förstå vad oppositionspolitikerna egentligen bråkar om och tror att de kan vinna på att överklaga landstingsfullmäktiges beslut.
Förvaltningsrätten och kommunallagen kan rimligen inte förändra folkviljan och majoritetsförhållandena i Norrbotten hur mycket borgarna än önskar det.
När man lyssnar på Jens Sundström (FP) och Anna-Stina Nordmark-Nilsson (C) får man nästan känslan att deras partier utgör en stor och stark folkopinion i Norrbotten.
Därför kan det vara på sin plats att påpeka att deras partier bara har tre mandat vardera i landstingsfullmäktige.
Faktum är att Folkpartiet nästan trillade ur landstinget efter valet i höstas! Med 3,45 procent av rösterna låg Sundströms parti farligt nära treprocentsspärren.
Det borde föranleda självrannsakan även bland allianspolitikerna i Norrbotten.
Jag har respekt för en oppositionspolitiker som Mattias Karlsson (M) som kräver att oppositionen måste få komma in tidigare i beredningen av alla tunga landstingsbeslut. Den demokratiska förankringen måste bli bättre.
Men jag har föga respekt för politiker som beter sig som ett gäng magsura paragrafryttare och springer till Förvaltningsrätten när de saknar majoritet i fullmäktige.