Varje år polisanmäls omkring 15 000 fall av misshandel mot kvinnor där offret och förövaren har en nära relation.
Mörkertalet är stort. Brottsförebyggande rådet uppskattar att omkring 80 procent av våldet mot kvinnor i nära relationer aldrig polisanmäls.
Omräknat till Norrbotten skulle man då kunna uppskatta att det rör sig om knappt 2 000 kvinnor.
Varje år misshandlas alltså, bara i Norrbotten, nästan 2 000 kvinnor av en man hon har nära relation med. En partner, en ex-man, barnens pappa eller någon annan hon älskar eller har älskat.
Misshandel är fysiskt våld, tvång, kontroll, förtryck, hot och sexuellt våld. Och mord. Fler än tio kvinnor varje år dödas av en man de har en relation till.
Mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem. Det pågår ett krig mot kvinnor, ändå behandlas just det här våldet som ett individuellt problem och som något av en sidoverksamhet av det offentliga.
Den som lever i en våldsam relation kan få stöd och hjälp av en kvinnojour.
Kvinnojourer är idéburna organisation som drivs av eldsjälar. De har en palett av verksamheter:
- Driver opinion om mäns våld mot kvinnor och barn
- Informerar om hur det ser ut bakom stängda dörrar
- Erbjuder stödsamtal, juristhjälp och vägledning
- Hjälper till med polisanmälan
- Och driver skyddat boende för våldsutsatta som akut tvingas fly från en våldsam man
Men i Norrbotten finns nu inte en enda kvinnojour som har den sista punkten – som driver skyddat boende.
Hur kan det komma sig? Ja, det beror inte på att kvinnojourerna inte vill. Tvärtom, både behovet och viljan finns. Men de motarbetas.
Ny lagstiftning kräver nämligen ökad kvalitet av de som bedriver skyddat boende. Det är såklart bra, men det krävs resurser att ställa om verksamheten så att den uppfyller kraven.
Staten, som beslutat, ger inte stöd för att nå kraven. Det gör att jourerna inte får tillstånd. Och utan tillstånd kan kommunens socialtjänst inte placera våldsutsatta kvinnor och deras barn där. En ond spiral utan dess like.
När en jour inte har tillstånd att ta emot kvinnor och barn händer det inte sällan att kommunen också drar in annat stöd.
NSD rapporterade i veckan om hur det nu drabbar Bodens kvinnojour.
Den verksamhet kvinnojourerna driver utöver att ge skydd hotas alltså också när man inte har tillstånd att driva skyddat boende.
Berättelser och vittnesmål från boenden ger kvinnojourerna erfarenheter att ha bättre stödsamtal och bemötande i chatt- och telefonjour. Och det är en styrka i det opinionsbildande arbetet.
Starka idéburna kvinnojourer är en viktig trygghet för de kvinnor som utsätts för våld, men också för att sprida kunskap och påverka.
Genom att inte ge förutsättningar så att kvinnojourer kan bedriva en bred verksamhet så tystas kvinnojoursrörelsen. Kampen mot mäns våld mot kvinnor försvagas. Det är fel väg att gå.