I mitten av februari träffade jag Henry Magnusson, regionchef för Hyresgästföreningen i Norrland.
Han berättade om rapporten ”200 000 hyresrätter”.
Det är en liten skrift om bygg- och bostadspolitiken som innehåller många intressanta siffror och diagram.
Bland annat fastnade jag för en graf över hur bostadsbyggandet utvecklats under perioden 1900-2010.
Den visar i blixtbelysning att statens insatser har stor betydelse för att få fart på byggandet.
Siffrorna från Ola Nylander på Chalmers tekniska högskola och Boverket visar att det sker en trendmässig nedgång under perioder med marknadsstyrt byggande.
De toppar som finns för antalet nybyggda bostäder hänger i hop med större politiskt engagemang – statligt stöd till utsatta familjer i början på 1930-talet, stöd för ökad kvalitet under 1940-talet, miljonprogrammet under 1960- och 1970-talen samt perioderna med räntebidrag och investeringsstöd under 1980-talet och början av 2000-talet.
Till exempel är det talande hur byggandet störtdök när den borgerliga regeringen la om kursen och skrotade investeringsstödet och räntebidragen direkt efter regeringsskiftet 2006.
Det visar att de fria marknadskrafterna inte fixar bostadsbyggandet på egen hand. Marknaden är ingen garant för att alla människor får tillgång till en bostad till rimliga kostnader.
Staten har en roll att spela genom att bedriva en aktiv bygg- och bostadspolitik.
Finansminister Magdalena Andersson (S) har all anledning att prioritera ett nytt investeringsstöd i den kommande vårbudgeten.