Löntagarorganisationerna gör tummen ned för innehållet i M- och KD-budgeten.
”Det är tydligt att de satsar på de rika och struntar i vanligt folk. De rikaste får betala mindre i skatt medan vanliga löntagare inte får dra av fackavgiften”, säger Adnan Habibija, utredare på LO, i en intervju med tidningen Arbetet.
Tobias Baudin, Kommunals ordförande, reagerar mot att M och KD prioriterar stora skattesänkningar före satsningar på vård, skolor och omsorg.
”Välfärden behöver mer resurser. I Kommunals medlemsundersökning uppger nästan varannan undersköterska att bemanningen i äldreomsorgen är så låg att det innebär en risk för de äldre. Var tredje barnskötare i förskolan vittnar om så låg bemanning att det varje vecka är risk för barnen”, säger Baudin.
Britta Lejon, ordförande i fackförbundet ST, är kritisk mot att M och KD (med hjälp av SD) röstar fram en budget som innebär kraftiga neddragningar hos vissa statliga myndigheter – däribland Arbetsförmedlingen – utan ordentliga konsekvensanalyser.
”Staten och de statliga verksamheterna är för viktiga för att så stora beslut ska tas med ett så bristfälligt beredningsunderlag. Det är inte förenligt med en bra personalpolitik”, säger Lejon.
Knepigt blir dessutom ansvarsutkrävandet för denna politik.
Nu blir det Stefan Löfven och hans övergångsregering som ska sitta och administrera högerpartiernas löntagarfientliga politik.
I ett normalt läge hade Löfven kunnat avgå och utlysa nyval. Men regeringsformen är tydlig: En övergångsregering kan inte utlysa nyval.
Därför sitter Löfven där han sitter tills riksdagen skakat fram en ny regeringschef, vilket ju inte går så bra.
Det logiska borde ju vara att Ulf Kristersson (M) – inte Löfven – prövas i en ny statsministeromröstning.
Om riksdagen släpper igenom en KD- och M-budget är det ju rimligt att samma partier även tar regeringsansvaret.
Det strider mot all rim och reson att en rödgrön övergångsministär ska förvalta högerpolitik.