Jag kan inte låta bli att höja på ögonbrynen inför Moderaternas uttalande efter beskedet att Sveriges utrikesminister Margot Wallström blivit stoppad att tala på Arabförbundets toppmöte i Kairo.
Moderaternas utrikespolitiska talesperson Karin Enström menar att det är regeringens, inte Saudiarabiens, ansvar att Wallström stoppas!
Till och med Anna Dahlberg, politisk redaktör på liberala Expressen, reagerar och tycker att det är ”pinsamt att Moderaterna försöker ta inrikespolitiska poänger” med hjälp av saudierna.
”Skulle Sverige ha knipit käft om pryglingen av bloggaren RaifBadawi eller vad är Moderaternas mening?”, undrar Dahlberg.
Det är en befogad fråga. Menar Moderaterna på allvar att Sverige ska tiga om övergrepp mot de mänskliga rättigheterna bara för att hålla de styrande i Saudiarabien på gott humör?
Ska Sverige sluta att argumentera för demokrati, fred, organisations- och yttrandefrihet?
Saudiarabiens medeltida beteende mot Wallström (i praktiken ”kvinna tige i församlingen”) visar dessutom att det finns goda grunder för kritiken mot de styrande i landet.
Saudiarabien må vara en ”viktig spelare i regionen” och ”stor exportmarknad”. Men landet har lika fullt ett djupt orättfärdigt styrelseskick.
Kvinnor saknar juridiska rättigheter och måste ha en manlig förmyndare som bestämmer om de får ta ett arbete, resa utomlands, studera eller gifta sig.
Politiska partier och fackföreningar är förbjudna. Yttrandefriheten finns bara på pappret, vilket domen mot RaifBadawi visar. Religionsfrihet saknas.
Det är inte uppseendeväckande att den svenska utrikesministern kritiserar förhållandena i ett sådant land.
Det vore betydligt värre om hon blundade för övergreppen och teg.
Utrikespolitik handlar inte bara om att göra ”business”. Det handlar också om värderingar och moral.