Erfarenhet och förnyelse, löd budskapet på de socialdemokratiska valaffischerna 1968.
På affischen samsades de ärrade veteranerna Gunnar Sträng och Tage Erlander med dåtidens framtidsnamn Olof Palme och Krister Wickman.
När S-ledaren Stefan Löfven har format sin nya regering har emellertid parollen varit ”mer erfarenhet än förnyelse”. Regeringschefen satsar på säkra kort.
Han behåller rutinerade S-namn som Margot Wallström, Peter Hultqvist, Magdalena Andersson, Ylva Johansson, Morgan Johansson, Ardalan Shekarabi och Tomas Eneroth på tunga och centrala poster.
Mikael Damberg får en ny roll och blir inrikesminister. Anders Ygeman gör comeback i regeringen som energiminister. Ibrahim Baylan tar klivet till Näringsdepartement. Den grå S-eminensen och veterandiplomaten Hans Dahlgren blir EU-minister.
Det känns tryggt och stabilt men inte så spännande.
Några nya namn finns dock i Löfven II: Jennie Nilsson (S), Matilda Ernkrants (S), Amanda Lind (MP) och Åsa Lindhagen (MP).
I och för sig är de inga politiska duvungar. Men de är ganska okända namn för den breda allmänheten och hamnar nu i den politiska hetluften på ett helt annat sätt än tidigare.
Förhoppningsvis kommer de dock att växa med uppgiften och ta ett stadigt grepp om respektive ministerportföljer.
Till exempel vilar ett tungt ansvar på Jennie Nilsson att fortsätta Sven-Erik Buchts arbete med regional- och landsbygdspolitiken.
Det togs många steg i rätt riktning under den gångna mandatperioden (landsbygdspropositionen, det nationella skogsprogrammet, den nya livsmedelsstrategin, omlokaliseringen av statlig verksamhet, höjningen av stödet till Norrlandsjordbruket, första etappen av Norrbotniabanan med mera).
Nu gäller det att inte tappa fart. En klok regering ser till att tillvarata tillväxt- och utvecklingsmöjligheterna i hela Sverige.
Viktig för socialdemokratin blir också Lena Hallengrens och Annika Strandhälls arbete på socialdepartementet.
Hanteringen av sjukförsäkringen och den personliga assistansen (LSS) under de senaste åren lämnar en hel del i övrigt att önska.
Därför finns det att göra för att återupprätta bilden av socialdemokratin som den starkaste kraften för social trygghet.
Slutligen är det mycket glädjande att högkompetenta Anna Ekström (S) blir ny chef för utbildningsdepartementet.
Ekström är respekterad i alla politiska läger samtidigt som hon har stort förtroende hos lärare, rektorer och annan skolpersonal.
Regeringsförklaringens ord om utbildnings- och skolpolitiken bådar dessutom gott.
Den innehåller tydliga skrivningar om kunskapsfokus, studiero, lärarnas roll, stärkt likvärdighet och större statligt stöd.
Det är en inriktning som torde välkomnas av många även utanför S-leden.
Skolpolitiken kan rentav bli en av det gamla arbetarpartiets främsta grenar under de kommande åren.